Första dagen i huset

Min kompis Helene var lite orolig att vi skulle bo i hydda med våra tre barn men som ni ser på bilden är det mer likt Villa Villekulla i sten och ni som vet hur trångt vi bott senaste året förstår nog att vi tycker det är jämställt med ett slott.

Ett slott helt utan möbler. Barnen tar allt med jämnmod. Inte en enda gång har de frågat varför vi inte har bord och stolar, varför vi sitter på golvet och äter. Men jag känner att ett matbord och stolar finns ganska högt på listan. Tvättmaskin också. Med detta fantastiskt behagliga klimat får man damm och röd jord på köpet.

 Det första Henrik och Lo gjorde när vi kom fram var att åka och låna madrasser från några bekanta. Henry sov och jag och Eliam satte oss på en filt i skuggan utomhus och högg in på den 7 kilos vattenmelon vi köpt med oss, samtidigt som vi lyssnade på alla nya ljud. 

"Vad bra, grannarna har tydligen barn", tänkte jag, men Eliam hade bättre koll och berättade för mig att det var en fågel som lät. 

Första natten innebar också en del nya ljud. Jag och Henry sover i ett av rummen som vetter mot en annan compound. Där bor det hundar. Trafiken låter också en del på morgonen. Henry lät sig inte störas och passade på att sova en hel natt för första gången någonsin, från 22 till 06, och jag med förutom den tack och lov korta stunden som hundarna var arga på varandra.

Vår uteplats