Henrik mötte en masai i receptionen på lodgen som sa att han var bra på att hitta leoparder och följde med i bilen som guide.
Lake Nakuru NP är känd för sitt fågelliv och kanske särskilt de stora mängder flamingos och pelikaner som samlas där,
men där finns också lite savann och de speciella akaciaträd som leoparderna gärna ligger och vilar i. Halvvägs runt sjön sa guiden plötsligt: vänta, jag såg en leopard där borta. Visst, tjena, tänkte vi, men Henrik backade en bit och där inne bland buskarna alldeles bredvid bilen satt en liten leopard! Helt otroligt vilket tränat öga guiden måste ha, och då satt han ändå och snackade i mobiltelefon när han såg den. Vi fångade den på film:
Sedan klättrade den upp i ett träd och la sig och vilade.
Nu måste jag bara påpeka att leoparder inte växer på träd så att säga, de är väldigt svåra att upptäcka. Det var första gången jag såg en vild leopard någonsin och vi var väldigt exalterade när vi till sist åkte vidare. Otroligt nog fick vi se ytterligare en leopard kanske 1 kilometer längre fram, en stor rackare denna gång, också vilande i ett träd. Fantastiskt! Vilken game drive!
Guiden sa efteråt att han var grymt imponerad av att alla i bilen var tysta som möss när vi satt och spanade på leoparden, vilket är absolut nödvändigt om man inte ska skrämma iväg den. Riktigt så tyst är det ju dock inte hela tiden i vår bil....
Det blev också en del noshörningsspotting.
Kanske tror man att det är knepigt att åka på safari med tre små barn, man ser inte så många andra som gör det, men naturligtvis är det ju opraktiskt och mycket logistik med tre småbarn oavsett vad man hittar på att göra. Så länge de tycker det är kul är det ju bara att tacka och ta emot. Det här med att tälta får dock vänta lite....just nu känner jag mig grymt nöjd med att checka in på en fin lodge där härlig frukost-, lunch och middagsbuffé ingår i priset och när vädret tillåter finns det alltid en pool barnen kan roa sig i. Och detta till samma pris för hela familjen som en dag på Junibacken i Stockholm hade kostat. Det känns inte som att jag är på det sämre stället.
Guiden fotade oss vid sjökanten.
Vet ni att maraboustorken tydligen luktar väldigt illa. Dessutom är det synd om den, sa masaien, för nästan alla fåglar är vackra, men maraboun den är jätteful.
Massor av pelikanungar i träden.
När vi kom tillbaka till lodgen började trummor ljuda och vi tog en öl medan vi avnjöt lite dans. T.o.m. Henry var alldeles fascinerad. Man har ju lite att jobba på om man ska få till de där höftrörelserna.
När vi satt på restaurangen på kvällen kom en beslöjad dam från mellanöstern och frågade om hon fick ta ett kort på Henry. Sådant händer ju i Kina hela tiden men här i Kenya är inte människor lika exalterade över västerländska barn. Men jag förstår henne, han är ju helt enkelt världens sötaste bebis ;-)
Detta är en vävare. Den väver sitt bo av strån som hänger som bollar från träden. Sedan kan man ju alltid fundera på vilken av alla sorters vävare det är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar