Det tar tid att fixa saker här. Back-up batteriet till larmet tog slut vilket betyder att larmet bara fungerar när vi har ström, vilket inte är jätteofta just nu. Jag märkte detta förra söndagen och kom då på att jag inte hade något telefonnummer till säkerhetsbolaget. Det hade inte vakten heller visade det sig!!!!!! "Men jag har en alarmknapp, jag trycker på den så kommer det någon." sa vakten.

Tjugo minuter senare stod säkerhetsbolagets batong- och hjälmkillar vid dörren. De lovade att säga till på kontoret, men eftersom det var söndag så sa de att det inte är säkert att någon kan komma.
Men ni erbjuder ju säkerhet 24 timmar om dygnet?
Jo, hihi, sa säkerhetskillen. Ingen kom på hela söndagen.

På måndag eftermiddag tryckte jag på en av våra egna alarmknappar som går direkt till säkerhetsbolaget och samma batong- och hjälmkillar som dagen innan dök upp. "Yes, mama, any troubles?", "Ja, det var det här med larmet...." "Jo vi ska säga till igen." Det fattade jag ju att det inte skulle fungera denna gång heller så jag kom nu ihåg att fråga efter ett telefonnummer. Efter att jag hade ringt själv kom en tekniker som konstaterade att batteriet var slut (!?) och sa att han skulle komma dagen efter och byta det. En vecka senare ringde jag igen och sa att ingen har kommit för att byta batteriet ännu. Och då till sist blev det bytt.

Annars så har även Henrik numera besegrat Mt Kenya! Nu kan han med gott samvete säga: "Åh du skulle bara veta hur mycket jobbigare Kilimanjaro är!" Jag tvivlade inte en sekund på att han skulle komma ända upp trots att dårarna valt att göra det mitt i regnperioden. Även Henrik sa sig upplevt känslan av att ligga på gränsen till vad man tror man klarar. Han beskrev exakt vad jag upplevde i och med de första två dagarnas trevliga vandring då man tänker att detta gör jag om snart igen för att sista natten under toppbestigningen svära på att aldrig, aldrig någonsin få iden att gå upp på ett berg igen. 

 Det var uppenbarligen lite mer snö när de klättrade, plus att på vägen ner fick de gå fem timmar av de sammanlagt ca 16 timmarna man går det dygnet i ösregn, vilket inte bara gjorde dem dyblöta utan även lunchlösa.

Otroligt nog fick man fyr på Valborgsmässoelden på skolan trots skyfallet precis innan.