Kinatendenser

Lo är för härlig! Vi var på treårskontroll idag och Lo fick möjlighet att visa hur väl utvecklat språk hon har. När sköterskan höll fram en bild på en gammaldags blyertspenna sa Lo: "Det där är en sån där pinne man äter med." Min lilla tjej, född i Kina.

Förkylning, magsjuka och maskar

Förutom jodiserat salt är det andra saker jag inte är helt säker på finns i Kenya. Elektricitet är en sådan sak. Eller, klart det finns, men inte helt pålitligt. Dessutom fixar inte internetuppkopplingen vi kommer att ha SVTplay. Synd, men å andra sidan brukar man ändå ha dålig koll på svensk TV-tablå när man bor utomlands. Henrik som är i Nairobi denna vecka har tydligen bott i huset i natt för första gången men mig veterligen finns där inte ens några lampor ännu och då är ju fungerande el mindre viktigt. Medan Henrik jobbar och roar sig i ett tomt hus i Afrika är jag hemma med sjuka barn, spyor, feber och snor. Och minsann om inte några springmaskar har visat sina fula trynen också.

Flytta?

Känner mig lite distansierad från denna flytt. Tagit en sak i sänder: fokus på jobb till mammaledighetens start i mitten på december, föda barn den 11/1, skicka flyttlass i mitten på januari, operera knäet den 1/2 och samtidigt få ihop vardagen. Henrik har fått stå för helhetstänket. Själv tar jag detaljerna. Funderar på om man kan köpa salt med tillsatt jod i Kenya eller om vi måste ta med det. Henrik funderar mer på vilken bostad och bil vi ska ha i Nairobi. Han har t.o.m. fixat båda redan, i alla fall betalat pengarna. Ibland undrar Henrik om jag inte är nervös inför att köra bil i Nairobis totalt kaosartade trafik. Varför skulle jag vara det? Jag har viktigare saker att tänka på. Jod till exempel.

Henry D

Tre veckor gammal och till sist skickades namnregistreringen in. Diskussionerna har lett till att han ska heta Henry! Namnet kom upp tidigt i graviditeten, men så blev vi osäkra och började fundera på andra namn och plötsligt la sig dessutom Eliam i diskussionen och krävde att bebisen skulle heta William och detta var inte förhandlingsbart till en början.

Och i fredags var jag och Henry på Röda Korset och hälsade på mina kära kollegor och först när de påpekade det så inser jag att vi har valt samma namn på vår bebis som Röda Korsets grundare! Vår lilla kille kommer till och med ha samma initialer som Henry Dunant. Och sedan har vi ju barnläkaren Henry A också som en stark profil inom det vi jobbar med ;-), men jag har inte haft en tanke på dessa Henrysar när vår Henry fick sitt namn. Helt ärligt.

Ingen rädder för sprutor

Det är inte lång tid innan vi flyttar. Flyttlasset gick redan i mitten på januari. Nu ska alla ha sina sprutor, vara up to date på BVC och gå till tandläkaren. Det är en utmaning att vara själv med tre barn under fem år som ska vaccineras. Men Eliam har aldrig varit sprut- och stickrädd. Han är löjligt opåverkad. Men så har han en stor mun och missar inte en chans att tala om för lillasyster hur ont det gör och att hon alldeles strax ska få ett stick i armen hon med. Och han tjatar om det det tills lillasyster skriker att hon INTE vill ha stick i armen. Och det är då det är jobbigt att vara själv med alla tre för strax vaknar lillebror och vill amma också. Men när det väl kommer till kritan är det ingen big deal för Lo heller att få stick i armen. Hon säger knappt aj hon heller. Men lillebror ska ändå ammas mitt i alltihopa.

Tredje underverket!

Vårt tredje underverk kom precis en vecka efter beräknat datum, nämligen 110111.

 Med sina 4150 gr var han tyngst hittills men ändå bara 35 gr tyngre än Lo. SÖS hade fullt så vi blev hänvisade till KS i Solna (med Eliam var det precis tvärtom!), och det blev bra det med. Men jag är helt säker på att barnmorskor i Sverige förhalar smärtlindring med flit och sedan, hoppsan, nu är det visst dags och nu hinner vi inte sätta in någon annan smärtlindring än lustgas. Eller som hon sa när vi kom till KS: "eftersom du redan fött två barn utan epidural så förstår jag att du är en sådan som gillar att föda naturligt." "Verkligen inte" sa jag. 
Men efteråt, när allt visat sig gått bra trots allt så glömmer man ju hur ont det gör och som sagt, det är ju tur det för annars skulle man inte skaffa fler än ett. Jag hade även glömt hur mysigt det är att ha en liten nyfödd bebis! Och det kanske är tur det med för annars skulle man inte göra något annat än att skaffa barn.

Svenskar pratar väder

Tidigare älskade jag vintrarna. Det finns så mycket glädje att hämta i skidåkning, långfärdsskridskor och snöbollskastning. Sen fick jag barn. Tidigare kunde jag inte tänka mig att flytta till ett land utan vintrar, men nu ser jag framemot att slippa två miljoner olika typer av plagg som ska på varje barn varje gång de ska ut genom dörren, och sen ska allt av ett par timmar senare och helst sorteras så man hittar varenda vante nästa gång man ska ut. För att inte tala om när man på morgonen märker att man glömt ställa skorna på torkning kvällen innan. I Beijing var det visserligen rejält kalla vintrar med tio minus i två månader, men det fanns inget slask! Nu efter två vintrar med barn i Sverige har jag plötsligt insett vilket extremt klimat vi har i Sverige. Jag ska sluta klaga på att SJ och SL inte fixar snömängderna och att det alltid finns ställen där det missas att ploga gatorna. Så länge vi inte ens klarar att hålla vår egen bil snö och isfri, så ska jag ha full förståelse för att det är svårt att hålla koll på ett helt samhälles vägar, tågräls och kraftledningar.

Barnen tycker om vinter.

När mitt knä är bra igen kommer jag att ha lättare att stå ut med vinterns baksidor.

Nytt bloggverktyg

Har bytt bloggverktyg till blogspot från Passagen. Hoppas på mycket enklare bildhantering här, men tror också jag kommer sakna den personliga stämningen på passagen. Om man vill kolla in kinabloggen finns den på http://blogg.passagen.se/sandra-in-china