Vårt tredje underverk kom precis en vecka efter beräknat datum, nämligen 110111.
Med sina 4150 gr var han tyngst hittills men ändå bara 35 gr tyngre än Lo. SÖS hade fullt så vi blev hänvisade till KS i Solna (med Eliam var det precis tvärtom!), och det blev bra det med. Men jag är helt säker på att barnmorskor i Sverige förhalar smärtlindring med flit och sedan, hoppsan, nu är det visst dags och nu hinner vi inte sätta in någon annan smärtlindring än lustgas. Eller som hon sa när vi kom till KS: "eftersom du redan fött två barn utan epidural så förstår jag att du är en sådan som gillar att föda naturligt." "Verkligen inte" sa jag.
Men efteråt, när allt visat sig gått bra trots allt så glömmer man ju hur ont det gör och som sagt, det är ju tur det för annars skulle man inte skaffa fler än ett. Jag hade även glömt hur mysigt det är att ha en liten nyfödd bebis! Och det kanske är tur det med för annars skulle man inte göra något annat än att skaffa barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar