Tidigare älskade jag vintrarna. Det finns så mycket glädje att hämta i skidåkning, långfärdsskridskor och snöbollskastning. Sen fick jag barn. Tidigare kunde jag inte tänka mig att flytta till ett land utan vintrar, men nu ser jag framemot att slippa två miljoner olika typer av plagg som ska på varje barn varje gång de ska ut genom dörren, och sen ska allt av ett par timmar senare och helst sorteras så man hittar varenda vante nästa gång man ska ut. För att inte tala om när man på morgonen märker att man glömt ställa skorna på torkning kvällen innan. I Beijing var det visserligen rejält kalla vintrar med tio minus i två månader, men det fanns inget slask! Nu efter två vintrar med barn i Sverige har jag plötsligt insett vilket extremt klimat vi har i Sverige. Jag ska sluta klaga på att SJ och SL inte fixar snömängderna och att det alltid finns ställen där det missas att ploga gatorna. Så länge vi inte ens klarar att hålla vår egen bil snö och isfri, så ska jag ha full förståelse för att det är svårt att hålla koll på ett helt samhälles vägar, tågräls och kraftledningar.
 |
| Barnen tycker om vinter. |
 |
| När mitt knä är bra igen kommer jag att ha lättare att stå ut med vinterns baksidor. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar