Yogaskratt

På tal om träning så har jag äntligen fattat grejen med yoga! För trots att jag egentligen alltid tyckt yoga borde vara en bra träningsform har det tenderat att bli för mycket flum och för lite träning. Som ett lite extra avancerat stretchingpass där den svenska ledaren febrilt försöker krysta in lite andlighet. Nu innehåller ju yogaläran en hel del andlighet men det är svårt att ta till sig om man inte är van med ett sådant tankesätt. Därför tycker jag det blir så konstlat när stressade stockholmare lyckas ta sig tid för en timmes träning och hamnar på yoga på t.ex. SATS och instruktören envisas med att tända ljus och säga oooooohm och namaste i all evighet. Dessutom säger man namaste när helst man träffar någon i Nepal. Så vad man faktiskt säger där i spegelsalen på SATS med knäppta händer är : Hej.

Avokadoträdet ger behövlig skugga till yogalektionerna

Jag har haft privilegiet att få träna för en kanonbra yogainstruktör här i Nairobi. Han är yogaaktigt soft och lugn som person så oftast tar det en stund att fatta att han kör skiten ur en under sina pass. I början hade jag träningsvärk ända till nästa pass en vecka senare. Det värsta var dock att på kvällarna efter att jag utövat yoga var jag så slut, kroppsligt men också mentalt att jag bestämde mig för att hoppa över yogan de dagar Henrik var ute och reste för att jag kände att det var svårt att hantera tre barn själv de kvällarna. Nuförtiden har jag ungefär lika mycket träningsvärk varje gång men slipper den mentala urladdningen. Och en dag insåg jag att det andliga faktiskt finns hos mig också i form av det meditativa tillståndet jag hamnar i för att klara att koordinera balans och styrka på en viss nivå. Bara det att jag klarat att stå på huvudet ett par gånger känns ju nästan övernaturligt! Och senast gången råkade jag lägga mattan på en tagg som åkte in nån millimeter i fotsulan under en balansövning och jag bara stod kvar på den där taggen med det andra benet i luften ända tills övningen var slut, bara för att jag var så koncentrerad.
Oftast tränar vi utomhus i skuggan av ett bananträd och ett avokadoträd vilket förstärker upplevelsen. Den ojämna gräsmattan ger lite extra utmaning. För att inte tala om spänningen när mogna enkilos avokados började falla från 10 meters höjd som projektiler runt oss. De är som tur var nerplockade nu.

Bananträd ger inte lika mycket skugga förstås.

Expatfruträning

Tänkte ta det här med expatfru på allvar. Därför har jag nu haft min första lektion i tennis. Annars kunde jag ju börja med golf också med tanke på mängden fina banor runt Nairobi och det överkomliga priset men jag skyr allt som gör att man kan hamna i bilkö. Och lite fysisk träning vill jag ju också ha på köpet. Jag har också avgett ett löfte att sluta lyfta vikter medan jag bor i Kenya. För det slog mig nyligen att varför ska man göra det när det är så tråkigt om det finns andra sätt att motionera? Gå till gymmet är sådant man får pyssla med i Sverige eftersom man inte har råd att ta privatlektioner i tennis där.

Det är som tur inte den här killen som är min tennislärare.

Och barnen har nu varit på sin första riktiga ridlektion.

Finaste Henrysen får inte rida ännu, men han tyckte det var kul att klappa hästar.

Ol Pejeta

En kortutflykt på två nätter avrundade sportlovet. Det bar tillbaka till Mt Kenya och det närliggande området Ol Pejeta. Vi bodde på Serenas Sweetwaters som vi hört så mycket om och man får nog säga att det uppfyllde våra förväntningar. Nu kan man tro att detta är dold betalreklam, men jag får inte ett öre för att säga att jag alltid tycker Serena är bra, men det som är coolt med Sweetwaters är att man bor precis vid ett vattenhål så man kan spana djur från terrassen från sitt "tält". Extra bra när man har småbarn som kan ränna runt på stora gräsytor när girafferna och zebrorna blir för tråkiga för dem. Själv har man ju svårt att tröttna.

Och det kändes helt okej att bara se Mt Kenya nerifrån denna gång.

När man varit runt en del i de kända parkerna kan man med gott samvete utforska de lite mindre naturområdena och faktiskt tycker jag att de bästa och intressantaste ställena inte har varit de kändaste. Ol Pejeta och Aberdare står ju verkligen ut bland upplevelserna. Det gör även Tsavo West (som förvisso varken är litet eller okänt), men betyget dras ner för att det är ganska långt att köra.

På väg till Ol Pejeta passerar man ekvatorn

Framme vid infarten till Ol Pejlat

Efter några timmars bilresa är det tre som måste rastas.

 

Ol Pejeta är ett ställe där det finns mycket djur på liten yta och faktiskt det närmaste stället till Nairobi där man kan se alla de fem stora. Det är inte leopardtider just nu verkar det som och geparden höll sig också undan. Men tack vare guiden vi hade med oss en dag fick vi se fina lejonhonor och två ungar.

 Zebran ovan är en lite annorlunda ras med smala ränder och stora öron. På kvällen kom en noshörningsmamma med unge och drack vatten vid vårt vattenhål.   

Och personalen kom med en flaska vin on the house.

Ol Pejeta är enda stället där man kan se chimpanser i Kenya. De lever inte naturligt i Kenya men man har skapat ett sanctuary i Ol Pejeta för chimpanser som har levat i fångenskap som man återanpassar till ett liv i frihet. Guiden som visade oss runt var riktigt bra, mest för att det märktes att han inte bara såg det som ett jobb, han älskar verkligen sina chimpanser.

Nu står jag mitt på ekvatorn minsann!

Min favorit. Kolla drickstilen.

En annan kul grej i Ol Pejeta är att de har ett Northern white rhino projekt. Det finns endast sju northern white rhino kvar på jorden varav en finns i Nordamerika och två Tjeckien. De andra 4 bor nu i Ol Pejeta och man försöker få dem att föröka sig. 

På noshörningsområdet finns även en svart noshörning som man får mata. Här på väg genom skogen till honom.

Eliam är mkt fascinerad av Kenyas alla kaktussorter.

Ida-Lo var mer än förtjust! Tänk att få mata en noshörning alldeles själv.

På dessa bilder ser man tydligt en av skillnaderna mellan vit och svart noshörning. Den svarta har spetsiga läppar.

Dessa sköningar förgyllde frukostarna genom att sitta och se tuffa och roliga ut precis utanför fönstret

Sportlov

En skillnad mellan att ha barn på dagis i Sverige och på "dagis" på Svenska skolan är att de följer skolbarnens schema med lov. Om man är ny i stan och plötsligt ska hitta på aktiviteter varje dag för att skolan är stängd, kan man få smått panik. Men nu är vi inte nya längre och jag tror att barnen hade ett fantastiskt sportlov! Och allra bäst var att jag själv hade minst lika kul som de, även om jag var tvungen att lida lite av i-landsångest för att det nu gått ännu en vinter utan att de har fått åka skidor.

Måndag: Adams Arcade

Två vilda tjejer i bollhavet.

Tisdag: besök på den lilla farmen med de många djuren!

 Tro det eller ej men här i Kenya kan man minsan träffa andra djur än elefanter och lejon, som t.ex. denna dag då vi klappade kossor, hästar, får, matade fjäderfän av all de slag (även vackra pärlhöns), kaniner, sköldpaddor och nyfödda kattungar. Barnen tyckte det var helt fabulous! 

 Och allra bäst enligt Ida-Lo var bebiskossan.

 Till saken hör att kompisarnas mamma föreslagit att vi skulle åka till stället där de föder upp övergivna bebiselefanter i början av veckan. När jag föreslog det för mina barn svarade de unisont: "Bebiselefanterna!? Blääää vad TRÅKIGT!!"

Haha, här blir barnen tydligen lite bortskämda med the Big Five. Och bebiselefanterna har de ju besökt några gånger redan, så bebiskossan vann lätt i popularitet.

Onsdag: lek och lunch hemma hos kompis.

Torsdag till lördag: Sweetwaters i Ol Pejeta, men det förtjänar ett eget inlägg.

Tidningsfavoriter

Eftersom jag pluggar halvtid just nu och har husa har jag tid att läsa svenska tidningar på nätet. Och förundras.

Veckans favorit i kategorin "Hål i huvudet": Mora funderar på att skaffa en strålningsfri zon och därmed riskera att delar av kommunen blir utan TV och mobiltäckning för att EN person upplever sig vara elallergiker. Förlåt, namnet på kategorin var fel, det ska vara "Rätt beslut, till sist" eftersom politikerna i Mora efter FLERA ÅR har kommit fram till att man trots allt inte ska göra detta. My God!

Det är uppenbarligen inte bara i Afrika som politikerna är galna och lägger energi på fel saker.

Fler berg

Jag har ju faktiskt vandrat på 4000-meters höjder förr, även om jag den gången upplevde det som lite mer humant. Måste faktiskt visa lite bilder från den gången också. När jag tänker på de länder jag besökt så är det alltid några som står ut lite mer än de andra. För mig är Namibia och Kina sådana ställen, men frågan är ändå om inte Nepal är det mest fantastiska ställe jag besökt:

Chitwan

Pokhara

Jomsontrekken

Jag törs dock säga att om Kenya fick ordning på infrastrukturen och fick människor att sluta bete sig som babianer bakom ratten, samt kontroll på säkerhetssituationen så skulle det vara ett av de bästa ställena man kan bo på.