På tal om träning så har jag äntligen fattat grejen med yoga! För trots att jag egentligen alltid tyckt yoga borde vara en bra träningsform har det tenderat att bli för mycket flum och för lite träning. Som ett lite extra avancerat stretchingpass där den svenska ledaren febrilt försöker krysta in lite andlighet. Nu innehåller ju yogaläran en hel del andlighet men det är svårt att ta till sig om man inte är van med ett sådant tankesätt. Därför tycker jag det blir så konstlat när stressade stockholmare lyckas ta sig tid för en timmes träning och hamnar på yoga på t.ex. SATS och instruktören envisas med att tända ljus och säga oooooohm och namaste i all evighet. Dessutom säger man namaste när helst man träffar någon i Nepal. Så vad man faktiskt säger där i spegelsalen på SATS med knäppta händer är : Hej.
Avokadoträdet ger behövlig skugga till yogalektionerna
Jag har haft privilegiet att få träna för en kanonbra yogainstruktör här i Nairobi. Han är yogaaktigt soft och lugn som person så oftast tar det en stund att fatta att han kör skiten ur en under sina pass. I början hade jag träningsvärk ända till nästa pass en vecka senare. Det värsta var dock att på kvällarna efter att jag utövat yoga var jag så slut, kroppsligt men också mentalt att jag bestämde mig för att hoppa över yogan de dagar Henrik var ute och reste för att jag kände att det var svårt att hantera tre barn själv de kvällarna. Nuförtiden har jag ungefär lika mycket träningsvärk varje gång men slipper den mentala urladdningen. Och en dag insåg jag att det andliga faktiskt finns hos mig också i form av det meditativa tillståndet jag hamnar i för att klara att koordinera balans och styrka på en viss nivå. Bara det att jag klarat att stå på huvudet ett par gånger känns ju nästan övernaturligt! Och senast gången råkade jag lägga mattan på en tagg som åkte in nån millimeter i fotsulan under en balansövning och jag bara stod kvar på den där taggen med det andra benet i luften ända tills övningen var slut, bara för att jag var så koncentrerad.
Oftast tränar vi utomhus i skuggan av ett bananträd och ett avokadoträd vilket förstärker upplevelsen. Den ojämna gräsmattan ger lite extra utmaning. För att inte tala om spänningen när mogna enkilos avokados började falla från 10 meters höjd som projektiler runt oss. De är som tur var nerplockade nu.
Bananträd ger inte lika mycket skugga förstås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar