Här i Kenya har jag ungefär samma datorproblem som hemma. Jag envisas med att använda min gamla mini-PC eftersom den bara är min och dessutom så liten och behändig att släpa med överallt. Problemet är att Henriks support på PC-datorer har upphört, han hjälper bara till om jag har problem med en Mac-dator (och enligt Henrik så har man ju aldrig problem med dem). Men eftersom ingen annan än jag använder mini-PCn så är det ju aldrig några trubbel. Tills Henry lärde sig klättra upp på bord och nu trycker vilt på alla datorer han kan hitta.

Studieinlämning idag, 5 sidor text gömda bakom en blå ruta, trots omstartning gånger flera. Och ingen back-up skapad. Andra mer frekventa problem som dyker upp här är att regnperioden skapar otaliga strömavbrott varje dag så internetuppkopplingen är supersvajig.

Efter några ångestfyllda minuter lyckades jag själv få igång datorn och lovade mig själv (igen!) att aldrig strunta i att göra en back-up, någonsin. Kanske jag ska skaffa mig en egen Mac också så jag kan få tillbaka HD-supporten.

Masai Mara 19-23/10

I oktober var vi i Masai Mara för första gången sedan vi flyttat till Kenya.

Masai Mara, det största och kändaste nationalparken i Kenya. Och det är lätt att se djur där. Mycket för att djuren är vana med busslaster med turister. Djuren lyfter knappt på huvudet längre när det kommer en bil. Och det är väl nackdelen om man måste nämna någon; det riskerar att bli lite TV-känsla av det hela.  

Dock hade vi första dagen i Masai Mara med oss en fantastiskt masaikille, som lyckades undvika samlingarna av turister och ändå hitta alla djur vi ville se. 

Slappande cheetahs.

Små lejonungar.

Bråkande elefanter.

Vid lunchtid lät han oss gå ur bilen och äta utomhus, placerade på en hög, blåsig platå där man kunde ha koll på det som närmade sig.

När vi satt där kom en land cruiser körandes i fjärran och när den var framme vid oss hoppade en annan masaikille ut som visade sig vara brorsan som knäcker extra för National Geographic. Han visade sin kamera med mastodont objektiv med nytagna bilder på en leopard. Vi hoppade in i bilen och körde dit där han hittat leoparden och den var kvar.

Bara två meter från bilen låg den och jag fotade med öppet fönster vilket inte kändes helt bra. "Är det inte farligt?" frågade jag. "I don´t know" svarade masaiguiden, "I´ve never been so close to a leopard in my life."

Jagande cheetah.

Finaste pärlhönsen.

Två av finaste ungarna. 

Inga parker tillåter offroad körning. I Masai Mara finns några "huvudvägar" men sedan består resten av omarkerade mer eller mindre tydliga hjulspår. Utan guide kör man lätt vilse vilket vi märkte andra dagen då vi var ute och körde själva. Jag var helt vilse och till sist blev det skymning. Vi försökte följa floden tillbaka, då plötsligt en hjord bufflar spärrade vägen. Dessa bufflar! Är det ett djur jag lärt mig att respektera är det bufflarna. Det är för att man märker på guiderna att de aldrig låter en gå ur bilen med en synlig ensam buffel inom synhåll. Tydligen är de lite mindre oberäkneliga i flock och anfaller inte lika lätt, men det visste jag inte den gången i Masai Mara och stod tvärt på bromsen och vägrade köra vidare. Minns inte längre hur vi tog oss förbi dem, antagligen blundade jag och körde. Vad är värst, en flock bufflar eller att vara vilse ute i bushen när det blir mörkt? Och för en gångs skull såg vi inte ett enda fordon. Henrik påstod efteråt att han hela tiden hade ungefärlig koll på var vi var. Jaja.

Påsklov

Vi är tillbaka efter vår påsktripp till Kigio och Nakuru. Nu är det några lediga dagar för barnen i Nairobi innan skolan börjar igen och idag käkade vi lunch på kinarestaurangen som ligger runt hörnet. Där smakar maten som i Kina plus att hela trädgården är en enda stor lekplats för barn. En fantastiskt kombination. Själv hann jag läsa en hel artikel om folkhälsopsykologi efter maten bara för att barnen kan roa sig själva där. Med notan får barnen alltid lite kinaproducerade leksaker, idag var det två vattenpistoler. Väl hemma fick de prova vattenpistolerna i trädgården och Monica som inte ville bli blöt sa lite lagom hotfullt: "If you shoot on me I will do no more pannkaka for you!" Ida Lo som börjar bli riktigt haj på engelska svarade: "But it is not harmful!" sprut, sprut

Tsunamivarning

Igår var det mycket på nyheterna om jordbävningen i havet utanför Aceh. En tsunamivarning utfärdades för länder runt hela Indiska Oceanen, även Kenya. Just nu är det många svenska familjer som firar påsk på kusten så vi drog några sms till de vi känner som är där. Måste vara lite halvtråkigt att få en sms-varning om att man eventuellt kan förvänta sig en tsunami klockan 8 på kvällen. Nu blev det ju ingen tsunami som tur var och sms:en skapade väl därmed onödig oro. Men jag tänker att det är bättre att varna för en tsunami som inte kom än att inte varna för en tsunami som kom.

Snigelslem

Nu när regnperioden är här förväntar jag mig en hejdundrande snigel-come back. Istället för uttrycket: "Det sitter som berget" borde det heta: "Det sitter som snigelslem". En dag under förra regnperioden när jag kom hem möttes jag av Monica som sa "Today Ida Lo has been a very naughty girl!". Ida Lo stod bredvid med händerna fulla av genomskinlig gelé. "Måste du ta i sniglarna?!" "Ja, för jag tycker om sniglar." förklarade Ida Lo.
Till saken hör att Monica tycker sniglar är så äckliga att hon är panisk rädd för dem. Hon vågade knappt vrida på kranen efter att hon sett att vi hade några sniglar i vattentanken. Dessa sniglar är faktiskt rätt äckliga; gulbeiga, 1,5 dm långa och 3 cm tjocka.
Sedan märkte jag att snigelslem inte går bort av spolande vatten, tvål och skrubborste. Det sitter som berget som sagt var. Monica visste dock bot och hämtade saltet och minst ett halvt paket senare var i alla fall det synliga slemmet borta även om händerna fortfarande var hala. Och skrubborsten har varit borta sedan dess. Jag tror Monica har slängt den för att den varit i kontakt med snigelslem, men hon förnekar all inblandning.

På tal om läbbiga djur så var vi på kusten i november på minisemester. Därifrån lyckades Eliam smuggla med sig två eremitkräftor, trots att vi sagt åt honom att han absolut inte fick. Med skal och kräfta mätte de väl ca 2 dm styck. När vi kom hem till Nairobi smet en av dem i taxin och chauffören och jag hoppade högt när vi fick syn på den. Besvärligt. Vad skulle vi göra med dem? I brist på idéer la jag dem under en buske i trädgården. På morgonen var de spårlöst borta tack och lov.
Tre månader senare i februari vid frukostbordet sa Ida Lo: "Titta en krabba!". "Jaja, visst" tänkte jag tills jag tittade upp och fick se en av de där eremitkräftorna knalla förbi utanför köksdörren. Ni förstår, en sådan kräfta kan se ganska genuin och småmysig ut på en strand vid havet, men i Nairobis flora ser det mest ut som en obehaglig alien. Några dagar senare kom Monica upp till mig där jag satt och pluggade och sa med mycket bekymrad röst: "Om du inte är alltför upptagen skulle jag vilja visa dig något." Det lät inte bra alls. "Vadå?! Säg vad det är! Är det en orm?!". Då svarar Monica, "Jag vet inte vad det är, det är något konstigt!". Då fattade jag att hon måste fått syn på eremitkräftan i trädgården. Stackars henne, hon hade aldrig sett ett liknande djur i hela sitt liv och var rätt skraj innan jag hade förklarat för henne.

Regnet har kommit

Och det är underbart! Ena dagen sillunch i Paradise Lost. Varmt klibbigt och vattenfallet var tomt på vatten...

Och sedan brakade det löst. Jag har inget emot 25-30 grader och sol varje dag, men efter flera månader börjar det bli lite väl torrt och dammigt. Och vår gräsmatta hade inte så många gröna strån kvar efter jag sagt åt vaktmästaren att han fick vattna max en gång i veckan (jag menar, på andra ställen i Nairobi vattenransonerar de, då känns det inte bra att de står och vattnar buskar och träd i andra delar).

Blev lite panik första regnmorgonen. Var finns det strumpor till barnen?! Och har vi några i rätt storlek? Passar gummistövlarna? Men blir det inte för varmt med stövlar? Regnjackor? Själv tycker jag det är befriande med skiftningen i väder. 

Trafiken suger ju (också) när det regnar, men lämpligt nog har alla kenyanska skolor lov hela april vilket decimerar trafiken.

Snart är det påsklov och de flesta drar nog till kusten. Själva tänkte vi oss en tur till Kigio och Nakuru.