Masai Mara 19-23/10

I oktober var vi i Masai Mara för första gången sedan vi flyttat till Kenya.

Masai Mara, det största och kändaste nationalparken i Kenya. Och det är lätt att se djur där. Mycket för att djuren är vana med busslaster med turister. Djuren lyfter knappt på huvudet längre när det kommer en bil. Och det är väl nackdelen om man måste nämna någon; det riskerar att bli lite TV-känsla av det hela.  

Dock hade vi första dagen i Masai Mara med oss en fantastiskt masaikille, som lyckades undvika samlingarna av turister och ändå hitta alla djur vi ville se. 

Slappande cheetahs.

Små lejonungar.

Bråkande elefanter.

Vid lunchtid lät han oss gå ur bilen och äta utomhus, placerade på en hög, blåsig platå där man kunde ha koll på det som närmade sig.

När vi satt där kom en land cruiser körandes i fjärran och när den var framme vid oss hoppade en annan masaikille ut som visade sig vara brorsan som knäcker extra för National Geographic. Han visade sin kamera med mastodont objektiv med nytagna bilder på en leopard. Vi hoppade in i bilen och körde dit där han hittat leoparden och den var kvar.

Bara två meter från bilen låg den och jag fotade med öppet fönster vilket inte kändes helt bra. "Är det inte farligt?" frågade jag. "I don´t know" svarade masaiguiden, "I´ve never been so close to a leopard in my life."

Jagande cheetah.

Finaste pärlhönsen.

Två av finaste ungarna. 

Inga parker tillåter offroad körning. I Masai Mara finns några "huvudvägar" men sedan består resten av omarkerade mer eller mindre tydliga hjulspår. Utan guide kör man lätt vilse vilket vi märkte andra dagen då vi var ute och körde själva. Jag var helt vilse och till sist blev det skymning. Vi försökte följa floden tillbaka, då plötsligt en hjord bufflar spärrade vägen. Dessa bufflar! Är det ett djur jag lärt mig att respektera är det bufflarna. Det är för att man märker på guiderna att de aldrig låter en gå ur bilen med en synlig ensam buffel inom synhåll. Tydligen är de lite mindre oberäkneliga i flock och anfaller inte lika lätt, men det visste jag inte den gången i Masai Mara och stod tvärt på bromsen och vägrade köra vidare. Minns inte längre hur vi tog oss förbi dem, antagligen blundade jag och körde. Vad är värst, en flock bufflar eller att vara vilse ute i bushen när det blir mörkt? Och för en gångs skull såg vi inte ett enda fordon. Henrik påstod efteråt att han hela tiden hade ungefärlig koll på var vi var. Jaja.