Möbler

Vi som behöver köpa möbler kan välja mellan dyra importerade eller att gå till lokala möbelmarknaden. 

Här nedan beställer vi vår soffgrupp. Hela förfarandet är ganska energi- och tidskrävande, visserligen inte alls som i Kina där alla sliter och drar och ropar på en, här är människorna laid back och ganska lågmälda. Det är dock hett och smutsigt, man måste ha lite stilkänsla eftersom man till viss del designar möblerna själv och måste vara übertydlig om de ska bli precis som man vill. Och en viss prisdiskussion ska ju till. 

IKEA är också rätt energikrävande, men oj så bekvämt, man bara bestämmer sig vad som är snyggt och om det är värt priset. Sedan sätter man sig i restaurangen. 

Å andra sidan är ju möblerna långt ifrån lika personliga.

Husets första möbel blev matsalsbord med stolar, inte helt utan skavanker men ändå superfint. Och stort! Ska man hjälpa barnet mitt emot får man resa sig och gå runt bordet. Vi diskuterade inte måtten så noga när vi beställde.

Vardagsrum före möbelmarknaden och flyttlasset.

Och efter.

Senaste leveransen från marknaden var två mindre bord som ska fungera som köksbord och skrivbord. De hade inte lagt ner någon större möda på finishen denna gång och när vi påpekade att borden dessutom inte hade rätt färg erbjöd sig killen vi beställt av att komma dagen efter och bättra på jobbet. Dagen efter kom han inte och ringde inte heller som avtalat. Eftersom vi redan betalat trodde jag nog att han tänkte strunta i det, men några dagar senare, på söndagen, ringde min mobil kl 09:00 och snickaren sa "I´m at your gate." Inga förvarningar, ingen söndagsfrid. Men nu är de fint fixade.

Kiswahili

Jina langu ni Sandra.
Ninatoka mji wa Stockholm katika nchi ya Uswidi.
Mnatoka wapi?

Språket heter kiswahili, swahili är folket som ursprungligen är bosatta vid kusten. Jag har varit på min första kiswahililektion. Det är ett billigt nöje jämfört med språkstudier i Sverige. Varje timme kostar under 30 kronor, vi är tre studenter på en lärare och det ingår kaffe och te. Vi är ytterst få västerlänningar på skolan, 90 % av studenterna pratar redan kiswahili flytande men förkovrar sig i andra språk. Så vi kan ju verkligen öva på rasterna, som fransyskan i min klass som gick direkt från klassrummet fram till ett par kenyanska killar och slängde ur sig fraserna vi lärt oss. Och de svarade precis som vi lärt oss.

Jag vet inte vad jag har för mål med dessa språkstudier, så länge man inte åker ut på landsbygden så klarar man sig på engelska som är det officiella språket tillsammans med kiswahili i Kenya. Men jag antar att det är för att utöka min tid i vuxensällskap och för att lära mig mer om Kenya och kenyaner. Vår lärare är på ett sätt som för mig är typiskt afrikanskt; han gillar att berätta historier. Med hela kroppen. Han får mig att nostalgiskt minnas kvällarna runt elden i byn Lucusse ute i bushen i Angola där vi övernattade en natt varannan vecka med ett mobilt nutritionscenter. De angolanska killarna bubblade i munnen på varandra och var hela tiden tvungna att ställa sig upp och visa med gester för att understryka varje ord. Oj vad man fick höra, det var svårt att tro att ett enda ord var sant, och det var det säkert inte heller, men det var bra stories om häxkrafter, brudar och kaffe som potensmedel.

En sak som läraren berättade är att en av anledningarna till att män tog sig flera fruar förr i Kenya var för att en man vars fyra fruar kunde bruka jorden tillsammans och leva under samma tak i fred, det var en man med gedigna ledaregenskaper och en man man gärna valde som chef. Nuförtiden finns det andra sätt att mäta meriter, som t.ex. utbildning, men fortfarande finns det män med flera fruar, trots att man enligt lag bara får ha en.

Födelsedagshelg

Två i familjen fyller år på samma dag, så i helgen blev det till att fira, men i dagarna två.

På lördagen hade vi kalas för Lo och hennes dagiskompisar. Jag tog dit en kille som målade i ansiktet och busade med barnen.

En stund in på kalaset märkte jag att Henry plötsligt såg ut så här:

På söndagen var det vuxenkalas för Henrik med invigning av grillen.

Påskstory

Det är mycket funderingar som rör sig i Eliams huvud just nu. Dessutom har världen krypit närmare.
Minst en gång i veckan säger han att nästa gång vi flyttar så vill han inte flytta till Japan för där finns det jordbävningar och inte heller till Libyen för där bor det en dum man. Jag tror han har sett lite för mycket på nyheterna. Vi har sagt till honom att här i Kenya finns inga jordbävningar att vara rädd för, men det var innan vi lärde oss att det faktiskt inträffar jordbävningar i Kenya då och då. Det ska vi i alla fall inte berätta för Eliam. Nu vill han hemskt gärna veta varför Libyens flagga är helt grön, vilket jag inte har en aning om.

Till råga på allt så har han så här i påsktider fått en brutal introduktion i kristendomen. I fredags läste de i bibeln i Eliams klass för att alla skulle lära sig varför vi firar Påsk egentligen. Jag var ju inte där men tydligen måste historien varit ganska detaljerad för läraren ringde hem till mig samma dag och sa att Eliam hade blivit jätterädd och upprörd, så rädd och upprörd att han vägrat befinna sig i samma rum som bibeln och de hade fått ta bort den. Läraren sa att han nu lugnat sig och verkade må bra igen men ville att jag också skulle prata med honom när han kom hem och förklara att det hela bara var en saga. Vilken del var det han blivit rädd för då? Jo den biten som handlar om hur man spikar upp Jesus på korset. Verkligen konstigt, det som ju är värsta barnsagan.

När han kom hem frågade jag honom om de pratat om Jesus i skolan. "Jag vill inte prata om den sagan!" Han var mycket tydlig och såg lite arg ut. "Du vet väl att det gick bra för Jesus sen va?" Då blev han lite intresserad och sedan hade vi ett långt samtal om Jesus och hans pappa, Gud. "Och han Judas, han var dum!" Vi kom fram till att han var så dum för att han var avundsjuk på Jesus. Så småningom avslutade Eliam med att säga "Jag vill inte att du berättar den här sagan för pappa och Monica för jag vill inte att de ska bli rädda."

Sötisen.

I måndags skulle Eliams klass besöka en kyrka som fortsättning på temat och både jag och lärarna undrade nog lite nervöst hur det skulle gå. I bilen på väg till skolan försökte jag förbereda honom. "Inte den sagan!" sa han. "Men du förstår, kyrkan och Jesus hör lite ihop, men du ska inte vara rädd, för kyrkan är bara en fin plats med bänkar och kanske några statyer.." (som föreställer Jesus uppspikad på ett kors). Lärarna hade lovat att hålla sig i närheten av honom hela tiden och när han kom hem var han obekymrad och det enda han tyckte var viktigt att berätta var att klassen hade suttit i bänkarna och sjungit twinkle, twinkle little star.

Linas Matkasse

Jag stod en dag och lagade mat från ett gammalt Linas Matkasserecept och berättade för Monica om konceptet med företag som levererar recept och mat för en vecka direkt till dörren i Sverige. Jag nämnde också att Linas Matkasse bedriver välgörenhet i just Kenya genom att kunderna kan välja att betala extra för varje leverans och då bekosta en matkasse som delas ut till en familj i Nairobis kåkstad Kibera.

"Aha", sa Monica. "Då förstår jag äntligen varför alla svenskar alltid ska besöka Kibera när de kommer till Nairobi."
Näe, jag tror inte det har med Linas Matkasse att göra.
"Varför vill alla åka dit då? För att det är så fattigt?"

Jag blev lite svarslös. Men det är väl en korrekt analys. Vi åker till Kibera för att titta på den extrema fattigdomen för att vi själva inte har någon sådan i Sverige.

Kibera på avstånd. Naturligtvis har jag också tänkt besöka det nån dag.

Lejon i familjen

Vi hade förresten ett eget lejon i huset för ett tag sedan. Lo var på födelsedagskalas, pojkarna förvandlades till Spiderman och flickorna till fjärilar. När Lo fick frågan vad hon ville bli sa hon utan tvekan: "Jag vill vara en bov."

"Can you make her to a crook?" frågade jag ansiktsmålaren som inte svarade på frågan utan sa: "Jag går och hämtar katalogen med bilder så får hon bestämma själv."

Det blev ett lejon till slut.

Äventyr i Nairobi National Park II

Andra besöket i Nairobi National Park var mindre lerigt men absolut inte mindre spännande. Faktum är att vi nog aldrig kommer att glömma den utflykten!
Denna gång var det inte lika många djur ute och rörde sig men återigen hade vi tur med lejonen. Den här vackra lejoninnan dök upp ur det höga gräset på högra sidan av bilen och gick helt synlig med bestämda steg, utan att ta minsta notis om oss, ett 100 tal meter innan hon korsade vägen framför bilen och gick in i snåren.

Ni som sett lejon vet hur otroligt stora och respektingivande de är. Man förstår liksom varför de kallas djurens konung. Trots ganska magert resultat vad gäller antalet arter var vi nöjda med dagen efter mycket spanande, lejonhonan och mysig picnic.

Vi skulle bara ta en tur upp i skogen också. 

Och nu ska ni få höra en helt otrolig historia! 

Plötsligt kom jag på att jag ville träna lerkörning och ville byta plats med Henrik. Henrik muttrade något om att "vågar vi verkligen gå ur bilen, det kan ju finnas lejon".

Allvarligt talat, hur sannolikt är det att vi skulle råka stanna bilen precis där ett lejon ligger och lurar. Lejonen är inte så lätta att få se och vi hade ju redan sett ett tidigare samma dag, så risken/chansen att se ett till kändes rätt liten.

Henrik klev runt på min sida och där kom han på att han skulle ställa sig och kissa, så jag rundade bilen och fällde nån kommentar som löd ungefär "..om du är rädd för lejon kanske det där inte är så smart."

I nästan samma sekund hörde jag Henrik skrika:

 "Men det är för i helvete ett lejon i trädet!!" och sedan måste han rört sig med blixtens hastighet för innan jag hann blinka var han redan i bilen. 

Han hann inte ens stänga gylfen.

Jag tänkte att det är typisk Henrikhumor att skoja att han ser ett lejon i en sådan situation, men jag chansade inte utan hoppade också in i bilen och såg då lejonhonan som stod i trädkronan 10-15 meter från bilen. Hon hade blivit störd av Henriks höga röst, ställt sig upp och sedan tog hon ett språng direkt ner på marken (att klättra ner på trädstammen är tydligen bara för bondkatter) och med ett enda till språng var hon borta i buskarna.

Vi hade råkat stanna bilen för att byta förare precis bredvid ett träd där det låg ett lejon!!!

Henrik berättade senare att när han stod där utanför bilen så tänkte han att det var bäst att kolla av omgivningen lite, eftersom det kan ligga djur och trycka i det höga gräset. Sedan lyfte han huvudet och mötte blicken på lejonet som låg i trädet och stirrade på honom.

Mäktig upplevelse!

Vi lärde oss nog något på den här utflykten.

Kolla hur hon gömmer sitt kid.

När vi kom hem läste jag i guideboken att en sak som skiljer lejonen från de andra stora kattdjuren är att de sällan klättrar upp i träd.
                              
Lejonspanarna på Java House.

Kommentarer

Vad kul att jag fått några kommentarer. Nu ska jag bara börja svara på dem också!

Skolbussen

Ca klockan 13:00 ser det ut så här hemma hos oss.

Skolbuss nummer 4 svänger in framför huset....

för att släppa av två (lite trötta) busar.

Lo är rolig. Hon pratar och berättar utan urskillning. "Jag tycker om min fröken jättemycket. Jag är så glad när hon tycker om mig." Men tycker hon inte alltid om dig? "Nä inte när jag sparkar på henne."

Fröknarna hade skämtat på skolan häromveckan att nu när det är harmoniskt och alla barnen har lärt sig rutinerna och reglerna, så är det bara kvar för lärarna att lära sig Los regler.

Säkerhetsmöte

Jag och Henrik har varit på ambassaden och fått information om säkerheten. Jag som trodde att vårt hus hade alla tänkbara säkerhetslösningar inser nu att det faktiskt finns en del uppgraderingar man kan göra för ytterligare säkerhet.

Man tänker ju inte så mycket på att livet är lite annorlunda här eftersom man inrättar sig i leden och vänjer sig från början med nya rutiner. En sak som är lite sjuk är att jag hittills knappt lämnat vår compound till fots. Tre gånger på hela tiden vi varit här. Det är nog mest av praktiska skäl snarare än av säkerhetsskäl, jag tycker det känns ganska tryggt till fots precis i vår näromgivning.

Men en sak som jag tänker mycket på är att det naturligtvis är en säkerhetsrisk när man distansierar sig från det lokala livet i landet man är. Man måste naturligtvis känna till historia, geografi och kultur för att förstå vad som händer i samhället, motsättningar mellan olika folkgrupper, demonstrationer etc. Eller bara en sådan sak som att känna till vett och etikett så att man inte retar upp någon utan att mena det. Här är det t.ex. inte ok att visa ilska öppet, och trots att trafiken är som den är så är det aldrig man hör någon tuta i frustration.
Men jag tänker också att egentligen borde det ju vara viktigt att lära sig att ta sig runt på stan, dels naturligtvis att öva sig att hitta till viktiga ställen när man själv kör (sjukhus, polisstation, ambassad) men också lära sig ta sig runt utan sin egen bil. Men är det något man verkligen blir avrådd ifrån så är det att åka lokala transportmedel.

Dagens I-landsproblem.....

vi kan inte se Mästarnas Mästare på SVT-Play då det är spärrat utanför Sveriges gränser!

Long rains

Just nu är det regnsäsong. Den som varar från slutet på mars till och med maj kallas long rains. Short rains inträffar oktober, november. Egentligen tycker jag det är rätt trevligt för allt blir väldigt grönt och lite svalare. Regnet kommer mestadels på natten och dagarna är ändå varma och soliga. Problemet när det regnar är trafiken. Folk som vanligtvis bara kör osansat verkar fullständigt flippa ur när regnen kommer. Dessutom blir väggrenarna leriga vilket gör att folk börjar gå i körbanan. Och Monica påstår att de dubblar priset på buss- och matatubiljetter när det regnar.

I torsdags morse stod jag stilla i denna kö i 20-30 minuter och barnen kom försent till skolan.

Matatusarna verkar ta sig fram ändå. 

Äventyr i Nairobi National Park

Vårt första besök i Nairobi National Park blev vår första safari i egen bil. På morgonen regnade det och kanske hade man kunnat göra på något annat sätt än att ge sig ut med blankslitna däck och dessutom råka välja höger istället för vänster i första korsningen och därmed hamna i snårskog och lerhelvetesland. Jag skyller på Henrik, för det är ju han som är van att köra fordon i lera och han överskattade nog däcken en del. Det värsta var när vi fått för oss att ge oss upp för en backe som var blockerad på krönet så Henrik fick backa ner och bilen gled runt och började kana med bredsidan neråt. Då blundade jag och tänkte att nu välter vi, fast jag egentligen vet efter erfarenheter med Läkare utan gränser i andra leriga områden i Afrika att en bil inte välter så lätt. När vi till sist kommit ner för backen och sedan kommit ut ur skogen ner på savannen där det var lite torrare (torrare, inte torrt och lerfritt) blev utflykten supertrevlig. Att ge sig ut precis efter regn verkade rätt lyckat rent safarimässigt med tanke på att vi fick se en hel del djur. Och man får väl ändå ge en eloge till föraren eftersom vi ju inte körde fast en enda gång. Det var bara lite kladdigt. 

Som ni ser ovan ligger denna park nästan inne i Nairobi, men är hem för många arter. Inga elefanter dock. Och noshörningarna ville inte visa sig.

Det är ganska ovanligt att man ser kattdjuren men vi hittade ett par trötta lejon med hjälp av parkvakterna. De rörde bara på öronen och barnen kunde inte alls förstå min och Henriks fascination utan tyckte nog de var rätt tråkiga. Svåra att fota.

Å andra sidan är de flesta svåra att fota, man får njuta av upplevelsen i nuet istället. Men zebrorna och girafferna showade på.

Till min lycka såg vi mitt absoluta afrikanska favoritdjur som är pärlhönan. Den är så vacker! Jag förstår varför den avbildas så ofta i Afrika söder om Sahara.

 På andra plats på favoritlistan finns vårthoggarna. De är så fula att de blir oerhört söta.

Träning

Alla lyxhustrur med hemhjälp borde ju ha tid att ta hand om sin hälsa.

Jag har varit och kollat in två ställen man kan träna på. Båda gymmen är slitna, ganska dyra och inte så fräscha. Än så länge är alltså detta det bästa alternativet:

Har man nu släpat med sig så mycket träningsredskap från Kina till Sverige till Kenya så ska de väl användas. Och detta gym är inte dumt alls, det är helt gratis, man väljer själv musik, slipper publik, har sin egen dusch en trappa upp och får sällskap av den här sötisen som gymmar med sina egna grejer utanför dörren.

 

Idag har jag faktiskt träningsvärk för första gången på typ ett år och det är verkligen härligt!