Minst en gång i veckan säger han att nästa gång vi flyttar så vill han inte flytta till Japan för där finns det jordbävningar och inte heller till Libyen för där bor det en dum man. Jag tror han har sett lite för mycket på nyheterna. Vi har sagt till honom att här i Kenya finns inga jordbävningar att vara rädd för, men det var innan vi lärde oss att det faktiskt inträffar jordbävningar i Kenya då och då. Det ska vi i alla fall inte berätta för Eliam. Nu vill han hemskt gärna veta varför Libyens flagga är helt grön, vilket jag inte har en aning om.
Till råga på allt så har han så här i påsktider fått en brutal introduktion i kristendomen. I fredags läste de i bibeln i Eliams klass för att alla skulle lära sig varför vi firar Påsk egentligen. Jag var ju inte där men tydligen måste historien varit ganska detaljerad för läraren ringde hem till mig samma dag och sa att Eliam hade blivit jätterädd och upprörd, så rädd och upprörd att han vägrat befinna sig i samma rum som bibeln och de hade fått ta bort den. Läraren sa att han nu lugnat sig och verkade må bra igen men ville att jag också skulle prata med honom när han kom hem och förklara att det hela bara var en saga. Vilken del var det han blivit rädd för då? Jo den biten som handlar om hur man spikar upp Jesus på korset. Verkligen konstigt, det som ju är värsta barnsagan.
När han kom hem frågade jag honom om de pratat om Jesus i skolan. "Jag vill inte prata om den sagan!" Han var mycket tydlig och såg lite arg ut. "Du vet väl att det gick bra för Jesus sen va?" Då blev han lite intresserad och sedan hade vi ett långt samtal om Jesus och hans pappa, Gud. "Och han Judas, han var dum!" Vi kom fram till att han var så dum för att han var avundsjuk på Jesus. Så småningom avslutade Eliam med att säga "Jag vill inte att du berättar den här sagan för pappa och Monica för jag vill inte att de ska bli rädda."
Sötisen.
I måndags skulle Eliams klass besöka en kyrka som fortsättning på temat och både jag och lärarna undrade nog lite nervöst hur det skulle gå. I bilen på väg till skolan försökte jag förbereda honom. "Inte den sagan!" sa han. "Men du förstår, kyrkan och Jesus hör lite ihop, men du ska inte vara rädd, för kyrkan är bara en fin plats med bänkar och kanske några statyer.." (som föreställer Jesus uppspikad på ett kors). Lärarna hade lovat att hålla sig i närheten av honom hela tiden och när han kom hem var han obekymrad och det enda han tyckte var viktigt att berätta var att klassen hade suttit i bänkarna och sjungit twinkle, twinkle little star.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar