Vårt första besök i Nairobi National Park blev vår första safari i egen bil. På morgonen regnade det och kanske hade man kunnat göra på något annat sätt än att ge sig ut med blankslitna däck och dessutom råka välja höger istället för vänster i första korsningen och därmed hamna i snårskog och lerhelvetesland. Jag skyller på Henrik, för det är ju han som är van att köra fordon i lera och han överskattade nog däcken en del. Det värsta var när vi fått för oss att ge oss upp för en backe som var blockerad på krönet så Henrik fick backa ner och bilen gled runt och började kana med bredsidan neråt. Då blundade jag och tänkte att nu välter vi, fast jag egentligen vet efter erfarenheter med Läkare utan gränser i andra leriga områden i Afrika att en bil inte välter så lätt. När vi till sist kommit ner för backen och sedan kommit ut ur skogen ner på savannen där det var lite torrare (torrare, inte torrt och lerfritt) blev utflykten supertrevlig. Att ge sig ut precis efter regn verkade rätt lyckat rent safarimässigt med tanke på att vi fick se en hel del djur. Och man får väl ändå ge en eloge till föraren eftersom vi ju inte körde fast en enda gång. Det var bara lite kladdigt.
Som ni ser ovan ligger denna park nästan inne i Nairobi, men är hem för många arter. Inga elefanter dock. Och noshörningarna ville inte visa sig.
Det är ganska ovanligt att man ser kattdjuren men vi hittade ett par trötta lejon med hjälp av parkvakterna. De rörde bara på öronen och barnen kunde inte alls förstå min och Henriks fascination utan tyckte nog de var rätt tråkiga. Svåra att fota.
Å andra sidan är de flesta svåra att fota, man får njuta av upplevelsen i nuet istället. Men zebrorna och girafferna showade på.
Till min lycka såg vi mitt absoluta afrikanska favoritdjur som är pärlhönan. Den är så vacker! Jag förstår varför den avbildas så ofta i Afrika söder om Sahara.
På andra plats på favoritlistan finns vårthoggarna. De är så fula att de blir oerhört söta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar