Hell´s Gate

Förra lördagen tog vi bilen till Naivasha och besökte Hell´s Gate. Här i Kenya går det snabbt inflation i fraser som "så otroligt vackert", men naturen är bara så fantastisk! Hell´s Gate är i sammanhanget en liten park, men den ligger bara 10 mil från Nairobi och är alltså lättillgänglig och dessutom en av få parker man får cykla, vandra och klättra i eftersom kattdjur är så ovanliga. Det är ju naturligtvis häftigt att få gå bland hjordar av giraffer och zebror med de spektakulära vulkaniska klipporna i bakgrunden.

Trötta bufflar

Familjen warthog var ute och sprang....

med svansarna i vädret som vanligt.

Vi körde dock bil eftersom alla barnen var med och man kommer ju onekligen längre med den än med cykel.

Vi har inte tagit steget fullt ut och börjat campa ännu, men vi kollade in en av tätplatserna i parken som låg uppe på en platå med fri sikt åt tre vädersträck. Tänk att vakna i soluppgången med denna utsikt!

Jag minns att babianerna i Syd Afrika var otroligt agressiva, hoppade in i bilar och gav sig in i direkt handgemäng med människor som hade ätbara saker i händerna. Här blir man ofta varnad för dem men jag tycker alltid de håller sig på behörigt avstånd. Men det är sant att man ofta ser dem just i anslutning till picnicområden, som dessa nedan som strax började rota i soporna.

Det är som min hjärna inte längre räcker till för att komma ihåg allt som ska med under en utflykt med övernattning för alla. Denna gång hade jag glömt Henrys bärsele, ett mycket dåligt val av pryl att glömma eftersom vi inte heller hade vagnen. Men å andra sidan är det ju aldrig något problem i Kenya eftersom kangas (färgglatt tygstycke som man bl.a. kan bära barn i) säljs i varje gatuhörn.

Åsså den där lilla extra kryddan som turist här, att det är så lite folk, att man får vara helt själv med godbitarna. Det är förstås inte så billigt att åka in i parkerna om man betalar just turistpris som kan variera mellan 25-50 US dollar per person beroende på vilken park. Vi betalar ett mellanpris som "residents"vilket ofta ligger under en hundring per vuxen i de lite mindre parkerna och är man "local" kostar det bara några tior.

Lake Naivasha i bakgrunden. Det är en sötvattensjö på nästan 2000 meters höjd och hem eller tillfällig ort för ca 400 fågelarter samt flodhästar. Och de där flodhästarna fick vi träffa morgonen efter.  

Kallt väder

Vi har haft 16 grader flera dagar i rad på morgonarna. Alla klagar över den överväldigande kylan, vakterna står i tjocka tröjor och rockar, min kiswahililärare undervisar med jackan på. Själv tycker jag det är härligt och lagomt varmt.

Vardagsmorgon

Eliam gillar att stå bakom kameran. I morse dokumenterade han en vanlig vardagsmorgon.

Lillasyster krånglar

Morgonradio

Lillasyster ger till sist med sig

Lillebror ska också med

En sväng in i lekrummet

Självporträtt

"Jättekul, men kan du ta på skorna nu så vi kommer iväg?!"

Den vandrande plånboken

Det är knepigt att bo i ett land med stora inkomstklyftor. Ett slags u-landsproblem för i-länningar....Jag anses plötsligt som rik, eftersom alla tecken tyder på det; matvarorna jag handlar, bilen jag kör, barnvagnen jag använder, stället jag bor på och till och med mitt vita skinn i sig.
Idag kom en av vakterna vid mataffärens parkering fram till mig när jag lastade i två barn i barnvagnen. Jättetrevlig ung kille, frågade hur mina barn mådde och hälsade mig välkommen till shoppingcentret, ställde några allmänna frågor och plötsligt hade jag stått där i 10 minuter och lyssnat till vilken knipa hans familj är i eftersom hans bror inte har jobb och han själv jobbar som vakt 12 timmar per dag med dålig lön.

Jag vet inte exakt vad han är ute efter. Visst skulle jag kunna jag ge 5, 20 eller 100 kronor till honom; men vad hjälper det? Det löser ju inte direkt problemen han tar upp med mig. Eller så är det just de där småpengarna han är ute efter. Men att ta upp plånboken och ge pengar i den situationen skulle kunna vara nedlåtande mot honom. Istället sa jag: "om jag hör talas om någon som behöver arbetskraft ska jag säga till dig", för att manövrera mig därifrån, men fick då istället ett "toppen, då byter vi telefonnummer!" tillbaka.

Flyttar man till ett land där arbetslösheten, fattigdomen och klyftorna är så stora får man ju fatta att folk kommer att försöka få del av ens välstånd. Men det är svårt att bemöta, dels för att det är lätt att känna sig snål och ha dåligt samvete för att just jag råkade födas i ett land som Sverige och därmed per automatik är rik, men också för att det faktiskt är kränkande att alltid bara ha ett värde som en vandrande plånbok.

Learning english

Lo efter en vild färd i vattenrutschbanan i Mombasa: 

"Vad heter det på engelska när man får vatten i näsan?"

Lo vid frukostbordet:
"Vad heter det på engelska när man ropar att man blir uppäten av en krokodil?" och
"Vad heter det på engelska när man ropar att man ska gå till skolan?"

Lo vid middagsbordet:
"Vad heter det på engelska när man ramlar ner från ett vattenfall?"

Lo är lite lillgammal i sitt tal, häromdagen när jag lystrade till ett ljud i huset sa hon: "Ingen fara mamma, det är bara vattenpumpen som låter." och klappade mig lite på armen.

Det går ändå lite trögt med engelskan. Eliam har snappat upp lite grand, framförallt via Monica tror jag, som frekvent använder uttryck som "Good boy!" och "Say Thank you!" Häromdagen när Lo sa "förlåt" för någonting hörde jag hur Eliam svarade: "Det heter faktiskt "saarrri"."

Lo vet att mamma heter "mammi" (mummy) på engelska och då måste ju pappa heta "pappi". Därför har hon protesterat högt när vi säger att pappa heter "daddy" och att "pappi" betyder hundvalp (puppy).

Ändå fattade jag inte att hon testade sanningshalten i våra uttalanden när hon en dag började ställa frågor om vad "mammavalp" och "pappavalp" heter på engelska, utan jag istället började förklara att man inte kan säga "mammavalp" eftersom en valp inte kan vara en mamma bla, bla.
Till sist skrek hon av ren ilska över sin trögfattade mamma och lugnade sig först när jag erkände orden och översatte dem till (helt korrekta antar jag) "mummy puppy" och "daddy puppy". Och numera blir hon inte arg när vi säger att pappa heter "daddy".

Lo kan också säga "Nooooooooo!!", med otvetydligt uttal.

I´m Immaculate, nice to meet you.

Idag på kiswahililektionen seglade en ny student in genom dörren. Afrikanska, lång, smärt, klädd i lila knälång klänning i blankt sidenliknande tyg, urringning med snygg klyfta, koboltblå pumps med minst sju centimeter höga klackar med skinnhandväska i nästan samma nyans och vitskimrande ögonskugga. Och hon var så cool!
Tänk att klä sig så till vardags och bära upp det utan problem! Om jag var blek redan från början så kan man säga att jag blev ett med väggen i jeans, randig H&M t-shirt och conversekopior med döskallar från Kina. Tänk om jag hade satt på mig hennes outfit, folk hade ju undrat om jag var knäpp i huvudet, men på henne var det bara fantastiskt. Mer färgsprakande än de flesta kenyanerna, men så är min nya co-student från Mocambique också.

Det finns en kenyansk lärare på skolan som också sticker ut väldigt mycket, jag vet inte exakt varför, hon bara syns och hörs väldigt mycket mer än alla andra. Jag får dock känslan av att hon gör det mest bara för att hon gillar att provocera, om inte annat kan man ju lätt få det intrycket eftersom hon presenterar sig själv som Immaculate, som ju betyder oklanderlig, obefläckad på engelska :-)

Aah, jag saknar verkligen inte det ängsliga Stockholm!

7 miljoner liter bensin

I helgen släpptes 7 miljoner liter bensin ut på marknaden, hälften av dem till Nairobi. I tidningen skyller den privata sektorn bensinbristen på raffinaderiet i Mombasa och säger att otillräcklig strömförsörjning, fallerande utrustning och brist på adekvat teknologi gör att den planerade produktionen inte uppfylls. Regeringen skyller på oljebolagen. Men nu har trafikstockningarna släppt. Någorlunda i alla fall och när Henrik tankade häromdagen fick han inte fylla upp bilen, eftersom ransonering rådde. Nu tankar vi ju visserligen på ett specialställe, UN-fillingstation, kanske råder inte ransonering på andra ställen.

Nairobifakta för potentiella besökare

Vi som tycker det är kul med besök från Sverige tycker det är tråkigt att ingen bokat upp sig ännu. Det är tydligen ett större steg att åka till Kenya än till Kina. Därför tänker jag att ni kanske behöver lite mer information om Nairobi som resmål, bara för att ni ska bli övertygade, ni vet sådant där man vill veta men inte alltid hittar i guideböckerna:

- Boende. Vi har gott om plats i en trevlig del av Nairobi som heter Kileleshwa.

- Shopping. Förutom metallgiraffer i naturlig storlek, finns fina träsaker som skålar, salladsbestick, pallar, maasaigubbar och you name it, till bra priser. Och tyger. Men köp elektroniken i Sverige.

- Folk som bor i hydda. Inte i Nairobi surrendings. Men tyvärr en del mindre lyckligt lottade områden i korrugerad plåt.

-Vänlig lokalbefolkning. O ja.

- Elektricitet. Javisst! Men inte hela tiden.

- Borsta tänderna i kranvatten. Inga problem i Nairobi, men vi dricker flaskvatten.

och detta leder oss in på:

-Magsjuka. Nja, jo. Inte helt omöjligt att man drabbas av en släng, men so what, det kan man ju göra i Sverige också.

- Beach. Längs hela kusten, urfint och prisvärt. Dessutom är Zanzibar och Lamu på tillgängligt avstånd.

- Färkpressade juicer. Finns massor att välja på. Men undvik apelsinjuicen eftersom den ofta görs på lokala sura apelsiner. Satsa hellre på mango, ananas och vattenmelon.

-Västerländska caféer. Lätt som en plätt att hitta; bra för kaffeberoende turister samt är pålitliga lunchstopp.

- Kaffe och te. Se ovan. Lite värre för tedrickare, finns oftast bara svart kenyanskt te som med fördel dricks med mjölk och socker (chai). Bästa chaien i stan görs hemma hos oss av Monica.

- Läskiga insekter. Tror inte det. Inte i vårt hus i alla fall. Om man inte är rädd för 1 dm långa tusenfotingar. Och en armé av myror både ute och inne.

- Ormar. Inte i vår trädgård eller hus (peppar, peppar...) Monica hade en grön mamba i sin lägenhet för ett tag sedan, de finns alltså de där farliga rackarna (å andra sidan kallar afrikaner alla ormar för "mamba"). På Nairobi National Museum kan man besöka en snake park och titta på alla giftiga typer av ormar (levande alltså) bakom glas. En hit tyckte Eliam.

- The African vibe. Som sagt inte en hydda i sikte, och tyvärr inte en kultur med dans och musik vid alla möjliga och omöjliga tillfällen. Å andra sidan finns här dåliga vägar, majsgröt, ett näringsliv på väg uppåt och många trevliga människor (också mycket afrikanskt).

-Vilda djur. Inne i stan är det väl mest fåglar i alla möjliga kulörer och storlekar och nån apa här och där. Men Kenya är safarikung, det finns runt hörnet!

- Malaria. Ska inte finnas i Nairobi pga höjden. Men alla, afrikaner som västerlänningar, rusar till doktorn med sina barn så fort de får feber, "för säkerhets skull".

- Partyfaktor. Ingen aning, jag har tre barn under 5 år.

- Restauranger. Ja. Men har inte varit på en enda hittills, se ovan. Får jobba lite på det.

- SVT-play. Efter att Henrik har "grejat lite" så har vi tillgång!

Har jag glömt nåt?

Mombasa? Ingen aning.

Under påsklovsveckan drog vi till Mombasa. Vi tog bilen eftersom vi tänkte att den skulle vara bra att ha när man ska utforska Mombasa. Vägen dit sluttar svagt neråt, från Nairobis nästan 2000 meter till havsnivå och landskapet skiftar med altituden, från grönt och skogigt till gult och buskigt. Berg och kullar ser man hela vägen. Motorvägen skär tvärs genom landskapet och är typ den enda vägen. Man behöver inte vara rädd för att åka fel så länge man inte ger sig ut på sidostigar.

Vägen är relativt fin utan alltför många håligheter och man vet att man är i Afrika för längs vägen såg vi:

1. Apor

2. Zebror

3. Kilimanjaro

Kili var visserligen på mycket långt håll, men det gråa i bakgrunden med snö på toppen är Afrikas högsta berg. 

Efter åtta timmar var vi framme i Mombasas enormt fuktiga värme och kunde konstatera att tullpengarna från sjöfarten inte stannar i Mombasa, som är mindre utvecklat än Nairobi med sämre vägar, trångt och stökigt. Sedan gör ju klimatet sitt till att man bara vill ligga vid poolen och slappa. Hur som helst lämnade vi aldrig vår beach resort för att utforska Mombasa.

Första två dagarna tillbringade Eliam och Lo i poolen mellan 9-18 med knapp paus för lunch. 

De körde slut på all energi. Vissa kvällar såg det ut så här till middagen. En kväll hann Lo inte ens äta innan hon somnade vid bordet.

Efter några dagar blev det intresse över för annat. Lo red kamel två dagar i rad. Hon har vanan inne från en utflykt till Paradise Lost i Nairobi där man kan rida kamel och häst, men i Paradise Lost ställer sig kamelen upp innan man kommit på plats vilket resulterade i att Lo hamnade själv högt däruppe i luften på kamelens rygg när hon och Henrik skulle rida. När jag och hon skulle rida ställde sig kamelen upp medan jag bara hängde halvvägs på sidan, och så långt som det är till marken bestämde jag mig att med en kraftansträngning kravla mig upp på plats hellre än att ramla ner igen. Här på stranden hade de lydigare och mer välskötta kameler.

Afternoon tea vid stranden.

Henry hängde med på snorkeltur. Revet kryllade av närgångna fiskar för oss som faktiskt hoppade ner i det varma vattnet.

Med tre barn kan man ibland känna att man är en förälder kort, särskilt när alla tre måste bäras tvåhundra meter ut i vattnet till snorkelbåten. Som tur var hade vi sällskap av Karin och Felix nästan hela veckan. De är inte bara urtrevligt sällskap, Karin bar Lo hela vägen ut till båten och volunterade som Henryvakt flera gånger per dag och att 11-åriga Felix är toppen med småbarn visste vi ju redan. Han har varit Lo och Eliams största idol ända sedan vi kom till Nairobi. 

Snackisen på stan just nu

Regnet har kommit igång rejält och det är lerigt och fuktigt överallt. Istället har en annan torka slagit in: bensintorka. Bensinen håller på att ta slut i Nairobi? Kenya? Det skapar smått hysteriska problem i trafiken. Häromdagen fanns det bensin på den mack som ligger 500 meter från oss och alla vägar runtomkring var totalt blockerade, åt alla riktningar. Eliam brukar komma med skolbussen lite efter 15. Halv fem hade han fortfarande inte kommit hem och själv hade jag försökt vara kreativ och ta en omväg och ta mig hem bakvägen, vilket tog ca 1,5 timmar istället för de vanliga 10 minuterna, eftersom det var kö även där. På morgonen efter var det fortfarande blockerat. Volvon har halv tank och Toyotan en fjärdedels. Hoppas det löser sig snart. På radion i morse hörde jag att en del mackar som fortfarande har bensin säger att den är slut men att de har "premium gas" som är jättedyr.