tisdag 31 januari 2012

Expat hang around

Det finns ett ställe i Nairobi som man som nyanländ får höra talas om ganska snabbt, ett ställe många besöker av lite olika anledningar. Det är laboratoriet på Tropical Medicine Clinic. Där kan man få snabbt besked om varför man är konstig i magen. För det verkar alla bli förr eller senare i Kenya. Det måste gå skytteltrafik dit med bajsprover (de ska lämnas in inom 2 timmar). Till sist kan man ju inte motstå denna fantastiska (självbekostade) service, inte för att vi har haft problem med magarna, men för att så många andra har det och för att det verkar vara 100 % garanti att de hittar något om man väl lämnar in prover. Om alla andra har, varför skulle vi inte ha?
Idag är det mitt tredje besök på kliniken på två dagar (man kan tydligen inte begära att tre barn ska koordinera sitt bajsande) och mycket riktigt har vi fått en lista på alla möjliga små rackare som lever gott därinne i magarna. Förutom Henry. Han verkar ha klarat sig bättre än oss andra vilket är lite konstigt eftersom det är han som stoppar allt han hittar på marken i munnen. Och det leder mig in på min fundering om hur mycket man kan lita på resultaten?

Sekretessen kan man i alla fall inte lita på. Å andra sidan har de ju ingen sådan ambition heller. Idag skulle de leta upp Ida-Los provsvar och jag fick bläddra igenom provsvarshögen själv eftersom han inte var säker på hur namnet stavades och jag hann bläddra förbi en hel del bekantas namn innan jag hittade rätt lapp ;-)

söndag 29 januari 2012

Mobilbloggartest....

Nu när datorn med bildbiblioteket har kraschat får man söka nya vägar.

tisdag 24 januari 2012

Mt Longonot

Min plan är att följa med på skolans bestigning av Mt Kenya. Den högsta toppen är på 5 199 m höjd men kräver avancerad teknisk klättring på slutet. Som tur var finns en topp på 4 985 m höjd som man kan vandra upp till. Det ska tydligen ta fem dagar, inklusive sova i tält i minusgrader och nattvandring sista etappen.
Pah, en piss i Mississippi jämfört med den STORA utmaningen: att vara borta från alla barnen i fem dagar! Vilket jag aldrig varit förr. Jag kan jogga upp på Mt Kenya på tre dagar i jämförelse tänkte jag.
Sedan följde jag med på den obligatoriska förberedelsevandringen i lördags, då skolan knatade upp på Mt Longonot, också en vulkan men med högsta topp på "bara" 2 780 m höjd.

Jag har fått omvärdera utmaningarna lite. Kanske är det rätt jobbigt att bestiga Mt Kenya trots allt. Kanske har jag inte lika bra flås som förr i tiden. Kanske har 10 år gamla pålitliga, ingådda vandrarkängor trots allt har ett sista förbrukningsdatum. Medan jag var på väg upp på Longonots högsta topp och därmed ca halvvägs (nästan en mil kvar och ett antal höjdmetrar ) lossnade min ena sula. Hade jag haft ork till det hade jag fått smått panik. Istället tog jag skavsårstejpen och virade sulan på plats. Det höll resten av vandringen runt kratern, men vid början av nedstigningen som är 4 km var tejpen utsliten OCH även den andra sulan lossnade. Helt och hållet. Tejpen räckte till ena sulan. Hasade ner några meter innan jag helt sonika lossade skosnörerna och försökte surra fast den andra sulan. Rätt irriterande med flärpande skor i allt damm och grus. Och för att inte tala om alla kommentarer från kenyanerna som gick om mig på vägen ner. "Oj, du har visst fått punktering, haha."
Nåja, en del kenyaner gör ju denna utflykt i flipflops så vad ska jag klaga på.

Men nu är den stora frågan; hur törs någon ge sig ut på långvandringar med bara ETT par vandrarskor?! Den lite mindre frågan är om skavsår och stortånagelont försvinner tills vandringen upp på Mt Kenya (11 dagar till dess) OCH jag hinner gå in nya kängor?


Toppbevis.


Högsta toppen från tvärsöver kratern.

måndag 23 januari 2012

ICC

Klockan 13:30 idag skulle vi ju få veta vilka av Ocampo six som ska genomgå rättegång i ICC för inblandningen i våldet som uppstod efter valet 2007. Henrik har "flytt" landet (med regeringsplanet, Sveriges alltså ;-) och det går nog ingen större nöd på honom. Vi andra i familjen har barrikaderat oss och väntar på upploppen. Som förhoppningsvis inte kommer. Var till Toi market i morse och där var det vänlig stämning och den ganska lågmälda kommers jag tycker kännetecknar marknaderna här. Och det var en riktigt bra dag på Toi market rent kommersmässigt för mig; två par vandringskängor (varav ett par sprillans nya) ett par täck- (nåja, men varma är de nog i alla fall) byxor och ett antal sportstrumpor, toppar och snusnäsdukar för under tusenlappen.
Sedan kan man undra vad jag ska med två par vandringskängor till. Det ska jag snart berätta.



Sitter i ett av skostånden på Toi market och väntar på att försäljaren ska dyka upp....


och tittar ut på de enstaka förbipasserande.

fredag 20 januari 2012

Gasbrist

Vi har haft en tom gasbehållare till spisen i förrådet som behövdes bytas ut till en full. När jag äntligen fått häcken ur och lastat in den i bilen och kört till macken fick jag veta att det inte fanns gas i hela Nairobi att få tag på. Veckorna gick och samma svar hela tiden, "kanske i morgon, kanske nästa vecka, ingen vet". Nu räcker behållarna rätt länge så den vi hade påkopplad på spisen gjorde ju att vi kunde fortsätta laga mat, men till sist blev det lite nervöst eftersom man inte kan veta när den ska ta slut och vi inte kunde få tag på en i reserv.
Och ganska snabbt fick man ju rådet att ta till kenyanernas allmänlösning på alla problem: mutan.

-"Gå till macken och ge killarna 200 ksh och ditt telefonnummer så sparar de en behållare till dig nästa gång det kommer en last med gas."

Började fundera på om det var enda lösningen även om jag tycker det är förnedrande och kunde vänta mig ett svar som ungefär: "200 madam?! Allt har blivit så dyrt i Nairobi vet du, men om du kan ge oss 2000 så kanske vi kan lösa det.", eftersom gasbristen var rätt rejäl.

Men så en lördag råkade vi svänga förbi macken och såg precis gasbilen fullastad med fulla behållare stanna på macken. Kön var redan 30 meter lång. Jag ställde mig i kön och Henrik körde hem för att hämta den tomma behållaren.





Sedan var det en nervig väntan på att behållarna skulle lastas av, tomma lastas på, allt räknas...innan de började sälja.


Efter en kvart var kön 150 meter lång och blev allt längre i takt med att ryktet spred sig. Efter 1, 5 timmar kom jag fram och kunde säkra en behållare. 






Henry växer och växer och lär sig skojiga lekar av storesyskonen, medan mamma håller ett vakande öga förstås ;-) 





Hösten

Hösten 2011 kan sammanfattas med de här bilderna:


Detta är gatan utanför Henriks kontor.



Det har regnat och regnat och varit kallt. Ja allt är relativt förstås, men 12 grader på morgonen är kallt även om det går upp till över 20 på dagen. Detta är faktiskt Afrika. På hösten innefaller regnperioden som kallas för "short rains". Men långt in i december fick vi fortfarande skurar som orsakade kaos i trafiken och lera överallt. Men så en dag var det över. Det konstiga är att jag vet precis vilken dag det var för på morgonen kändes det att något var annorlunda i atmosfären och sedan dess har vädret visat sig från en helt fantastisk sida.



Ida Lo har träffat på en dagiskompis på ett söndags hang around-ställe och delar på en tallrik glass.







torsdag 19 januari 2012

Nu är det nog dags....

att dra igång det här igen, nu när det knappt är någon som tittar in här längre. Frågan är var jag ska börja.