Och ganska snabbt fick man ju rådet att ta till kenyanernas allmänlösning på alla problem: mutan.
-"Gå till macken och ge killarna 200 ksh och ditt telefonnummer så sparar de en behållare till dig nästa gång det kommer en last med gas."
Började fundera på om det var enda lösningen även om jag tycker det är förnedrande och kunde vänta mig ett svar som ungefär: "200 madam?! Allt har blivit så dyrt i Nairobi vet du, men om du kan ge oss 2000 så kanske vi kan lösa det.", eftersom gasbristen var rätt rejäl.
Men så en lördag råkade vi svänga förbi macken och såg precis gasbilen fullastad med fulla behållare stanna på macken. Kön var redan 30 meter lång. Jag ställde mig i kön och Henrik körde hem för att hämta den tomma behållaren.
Sedan var det en nervig väntan på att behållarna skulle lastas av, tomma lastas på, allt räknas...innan de började sälja.
Efter en kvart var kön 150 meter lång och blev allt längre i takt med att ryktet spred sig. Efter 1, 5 timmar kom jag fram och kunde säkra en behållare.
Henry växer och växer och lär sig skojiga lekar av storesyskonen, medan mamma håller ett vakande öga förstås ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar