Party, party

Lördag kl 21 kom sydsudanesiske grannen förbi och sa att han skulle ha en fest på söndagen dagtid och ville be om förståelse om det skulle orsaka  any inconvenience för oss. Vi bara jamen vad kul att du ska ha fest! Inga problem. Enjoy! Ett par timmar senare ca kl 23:30 hörde vi från sängen hur en lastbil rullade in i compounden, metallstänger klingade mot varandra och ett antal mörkklädda män jobbade på.
I vanliga fall ser vår compound ut så här om man tittar ut från balkongen mot grinden:

Söndag morgon när vi vaknade såg det plötsligt ut så här:

Vi räknade inte med att inconvinience skulle betyda tältstad och ingen möjlighet att komma ut med bilarna. Inga problem, sa vakten som ännu inte hade börjat se stressad ut, och visade att vi kunde trixa ut en av bilarna under tälten genom en gata mellan stolar och tältpinnar.
Å andra sidan borde vi fattat att det skulle varit mycket märkligt om grannen kom förbi och annonserade festen om de bara skulle hålla sig i sitt hus, dagtid, vilket vi liksom antagit lite svenskt sådär.

Festen skulle hålla på till klockan 17 sa vakten. Vi kom tillbaka klockan 16 och möttes av en betydligt mer stressad och svettig vakt, 300 gäster, massor av bilar utanför portarna och folk som flödade in och ut. Vi kom inte igenom med bilen denna gång utan fick ställa den uppe vid grinden och gå genom havet av otroligt tjusiga festdeltagare.
 You are invited! Please have a seat, ropade sydsudanesiska grannen, som uppenbarligen ordnat detta lilla party för att fira att han var klar med en MBA. Puh. Vi pallade inte riktigt att delta, även om jag verkligen kände mig urtråkig. Men vi hade varit ute hela dagen, kände ingen på festen och som enda utlänningarna väckte vi så himla mycket uppmärksamhet.

Klockan 17 fanns inga tecken på nertrappning, och jag började bli lite nervös över alla unga män som hängde i drösar utanför fönster och dörrar. Allt hade gått lugnt till hela tiden men nu blev det mörkt, Henrik skulle snart ta taxi till flygplatsen och jag var orolig att någon skulle ta upp en spritflaska och börja bjuda runt med risk för rejäl urballning. Men klockan 19 började maten serveras och en timme senare hade i princip varenda kotte gått. Ett par timmar senare kom de mystiska männen tillbaka med sin lastbil och morgonen efter hade alla tält försvunnit lika plötsligt som de dykt upp dagen innan.

Lite fler före och efter bilder:

Jag fick höra dagen efter att maten inte räckt till alla gäster vilket familjen tyckte var lite pinsamt, de sa att de egentligen bara bjudit in 50 stycken. Och det är klart att det blir lite svårt att beräkna mat då. Tur att stolar och tält var dimensionerat för över 300 i alla fall ;-)