Utflykt

Som sagt, barnen är lediga från dagis och det finns inga andra barn i compounden att leka med, det borde vara som bäddat för bråk mellan dem pga uttråkning. Men konstigt nog är de bättre kompisar än på länge.

I torsdags gjorde vi en liten utflykt till AFEW (African Fund for Endangered Wildlife) Giraffe Centre. Där föder man upp den utrotningshotade Rothschild giraffen. Faktum är att det ju finns en hel del olika giraffarter, vilket man ganska lätt kan se om man börjar titta lite noggrannare.

På giraffcentret kan man mata girafferna med pellets.

De har långa blågråa tungor samt sammetslena läppar som så fint kan plocka pelletsarna till och med ur Ida Los kupade händer. Hon förstod sig inte på att hålla godbitarna i öppen handflata. Förra gången vi var där vågade hon inte mata dem, men denna gång kom hon på att det var jätteroligt. Eliam som var där för första gången idag, var inte rädd alls, utan tyckte bara det var toppenkul, särskilt när giraffen slickade av hela hans hand.

Efter lunchen kom barnen på att de gärna ville hoppa lite. Eliam började och eftersom han är lite försiktig av sig när det gäller nya saker tog han det lite lugnt och ville till och med sluta innan tiden var ute. Det var första gången även för Ida Lo men hon tacklade det lite annorlunda.

Jag överdriver inte en sekund när jag säger att detta var det absolut roligaste hon gjort hittills i sitt liv. Till och med vi på marken skrattade så vi fick tårar i ögonen. 

Sedan blev det tvärt slut på det roliga. Ida Lo var helt uppe i varv av adrenalin och fick mot sin vilja bäras av trampolinen samt under gallskrik bäras hela vägen bortom synhåll från hoppanläggningen.

Vädret är glåmigt och regnigt. Och mycket svalt. Inte alls som man tänker sig Afrika. Det är jätteskönt, för nu kan man få chansen att få sova med pyjamas, använda sina höstkläder och få lite andrum innan temperaturen börjar stiga och solen obarmhärtigt börjar skina strax igen. För det är ju det som är det fina; från vår "höst" slår det över till sommar direkt.