Sockerbrist

För en bortskämd muzungu som jag, är det lite irriterande att det råder sockerbrist i Nairobi. Sockret är slut i affärerna sedan en tid tillbaka och när det fortfarande fanns någon enstaka gång i hyllorna rådde ransonering, dvs man fick bara köpa ett paket. När Henrik frågade i affären vad som orsakade bristen fick han svaret att fabrikerna har stängt för renovering. Det lät ju lite väl galet, men tydligen stämmer det eftersom en sockerproducent kontrollerar 50 % av marknaden och de har haft sin fabrik stängd pga årlig upprustning/översyn.

Vår sista sockerpåse måste öppnas snart. Men om vi inte bakar är det mest Monica som använder ett par matskedar om dagen till sitt chai.

Men om jag fattar det hela rätt, vilket inte alls är säkert, så får farmarna otroligt lite pengar av Kenya Sugar Board för sina sockerrörsodlingar, vilket gör att många slutar odla sockerrör. KSB beskylls vidare för att ta ut rejäl vinst när de säljer vidare till sockerfabrikerna. KSB i sin tur påstår att det är delar av regeringen som har hindrat KSB i sitt arbete med att betala ut förskott till odlare, ge ut gratis fertilizers och expandera odlingarna. Därav brist på sockerrör.

Klart är ju i alla fall att vi har svårt att få tag i socker och att sockerpriset har ökat med 50 % de senaste månaderna. Jag har läst ett antal upprörda insändare som klagar över att de inte längre har råd att söta sitt te, inte ens när det kommer gäster. Men en insändare gick mot strömmen och jämförde med Sydkorea, där man tydligen inte dricker te med socker och uppmanade kenyaner att ta tillfället i akt och börja med hälsosammare vanor.