Senare på natten:
Ida Lo kom in till mig och kräktes i min säng kl. 02:15. Sedan fortsatte hon kräkas i sin egen säng med jämna mellanrum till kl 05:40. Då hade vi inga rena handdukar kvar i huset och förutom hennes och min säng hade hon kräkts ner golvet och mattan i barnens sovrum, deras badrum, nästan överallt utom just i toaletten. Klockan 03 väckte hon Henry med sina förtvivlade snyftningar och sedan var det två barn i behov av kärlek och tröst men bara en mamma och pappan ända borta i Sverige.
Eliam vaknade förstås också i samma veva och kom upp, men efter att skaffat sig en liten överblick av situationen var han vuxen nog att inse att det inte var läge att kräva något av mamma just då och kröp ner i sin säng igen utan ett ljud. På morgonen verkade Ida Lo lite bättre och jag som tyckte synd om henne lät henne följa med i bilen till skolan för att lämna Eliam för att hon så gärna ville det. Där i bilen kom förstås nästa spya.
Det enda positiva var att det hände i Henriks bil (lättare att torka av ;-)
Trots allt körde jag ändå förbi affären för att köpa tvättmedel eftersom det kommit som en liten överraskning på morgonen att det var helt slut(!). När jag stannade i parkeringsgaraget sa en matt Ida Lo: Jag vill sitta kvar i bilen när du handlar. Kommer inte på fråga, vi fick köra hem utan tvättmedel.
Sedan spydde hon bara två gånger till, i köket varav en gång på bordsduken, innan det vände. Då kommer Monica och säger att gasen till spisen är slut. Men hur är det möjligt?! Jag orkar inte mer förrän jag fått sova! Henrik hade baxat in en extra gasbehållare i förrådet, men på tal om vad man är rädd för om man inte är rädd för demoner i katter så är gasexplosioner och läckande gas en sådan sak.
Vi ber Tom om hjälp, sa Monica.
Nej, sa jag, som inte litar på att han kan hantera kopplingarna på rätt sätt. Men efter att ha funderat en stund insåg jag att jag inte hade något val. Och faktiskt fixade han det, i alla fall fungerar gastillförseln igen.
Det tog ungefär 1, 5 dygn innan allt var städat, tvättat, Ida Lo på banan igen, och alla fått sova.
Men så synd är det inte om mig trots allt, på torsdagen lämnade jag Henry hos Monica, de större barnen i skolan och satte mig helt själv på Java House med en kopp te och dagens Daily Nation och när affärerna öppnade: pedikyr.
Jag tycker nog ändå att det var lite synd om dig, trots te och tidning. Hoppas att det bara var något tillfälligt så att det inte återkommer.
SvaraRaderaHaha, ja som småbarnsförälder har man rätt låga krav. Att sitta helt ostörd med tidning och te är dock INTE att förakta. Särskilt när man har en sjumånaders bebis.
SvaraRaderaDet var helt klart en upplevelse som är värd många escudos. För dig som inte kanske följt Solsidan så kan jag berätta att det är den fiktiva valuta som hushållsarbete / föräldraskap ersätts med och som kan tjänar eller blir skyldig sin partner för olika händelser eller arbetsuppgifter. Jag skulle tro att Henrik är skyldig dig åtminstone 100.000 escudos för detta.... // Marie
SvaraRaderaBra talat! Håller med!Och vi har sett alla avsnitt.
SvaraRadera