lördag 18 juni 2011

Irritation!

Om man läser blogginläggen kanske man tror att det största problemet med huset är elen, men på riktigt är det faktiskt vattnet som gett mest huvudbry. Rörmokare Ett fick sparken (av landlorden) och drog med 400 av våra kronor, som jag i min naivitet betalat i förskott. Tvåan är mycket bättre, men jag har svårt att förstå hans engelska. Vattentanken utomhus var väldigt smutsig, med invånare av sniglar och dy. Den rengjordes galant av compoundens alltiallosar (två killar som klipper gräs och fixar en del andra saker som soporna och enklare reparationer). De fick även betalt och förtroende att göra rent vattentanken på taket, men sedan fick rörmokare Två komma tillbaka och rätta till vad alltiallona ställt till med.

Häromdagen ringde Monica och sa att någon från vattenkompaniet var hos oss och höll på att stänga av vattnet för att vi inte betalat vattenräkningen. Räkningen hade jag gett Henrik som gett pengar och instruktioner till nån på hans jobb som skulle betala så jag visste inte om det var gjort eller ej. Men det är ju svårt att betala i tid när förfallodatumet på räkningen är den 31/5 och vi fått den i handen den 9/6.

Monica räckte luren till vattenkillen som verkade trivas med sitt övertag och istället för att hitta en lösning, som typ jag åker och betalar räkningen nu, alternativt kollar att den faktiskt redan är betald och han låter bli att stänga av vattnet så var den enda möjliga dealen att han stänger av vattnet nu och sedan kan jag höra av mig när jag betalat räkningen/alternativt kollat att den redan är betald. "Men don´t worry, jag stänger inte av er grannes vatten, haha."
Jag befann mig en halvtimmes bilresa från Nairobi och hade inte ens med numret till Henriks jobb så jag fick ringa Henrik som var i Sverige som fick ringa sitt jobb i Nairobi och kolla att räkningen var betalad vilket den var. Henrik påminde mig om att ingen har rätt att gå in i huset pga av vårt diplomatstatus och jag hann dessutom bli arg. Det var ju inte så att vi försökte smita från räkningen och vem vet när vattenkillen har tid att komma tillbaka och sätta på det igen! Jag ringde upp Monica igen och fick snacka med snubben:
"Du går ut ur vårt hus nu!"
Det är så tråkigt att använda sig av "det är ett diplomathus och du har ingen rätt att....", men det här underutvecklade, genomkorrupta samhället gör ju att man känner sig tvingad till det. Jag sa till killen att du får göra precis vad du vill med vattnet men jag kan GARANTERA att jag kommer ställa till problem för dig om du stänger av. Dessutom är räkningen betalad så vad exakt är egentligen ditt PROBLEM?!!
Plötsligt hade han en helt annan samarbetsvilja och försäkrade flera gånger att han faktiskt inte varit inne i huset alls och han lovade att vara så otroligt schysst att sätta på vattnet igen och kolla igen om räkningen var betald.

När jag kom hem berättade Monica att det var fler hus som "inte" betalat räkningen och vårt hus var det enda av dem som inte fått vattnet avstängt. I ett av de andra husen var också nannyn ensam hemma och vattensnubben hade sagt till henne att om hon gick med på att "betala lite pengar till te" som det så vackert heter här, på 500 shilling, så skulle han låta bli att stänga av deras vatten. Hon hade inga mutpengar till förfogande så då rök vattnet.

Jag som på vägen hem hunnit ångra att jag varit rätt otrevlig i telefon kom plötsligt på en massa andra otrevliga saker jag också borde sagt! Dessutom hade vattenkillen slagit i Monica att anledningen till att han var så fantastiskt genomhygglig och satte på vårt vatten igen var för att han sett Henry på hennes arm och han förstod ju naturligtvis att hon behövde vatten till bebisen.
Inte bara korrupt, han kunde uppenbarligen snacka skit också. Hade inte jag ringt tillbaka hade han aldrig satt på vattnet igen, han hade ju faktiskt redan stängt av vattnet, trots att hon stått där med bebis på armen hela tiden. Och den andra nannyn; behövde hennes barn mindre vatten, ELLER?!

Sen kan jag hålla med om att resurserna är orättvist fördelade. Regnsäsongen är över och det har kommit oerhört lite regn så nu kommer skörden slå fel, med undernäring som ett resultat och i Nairobi har många hus med mindre välbeställda hyresgäster plötsligt ingen tillgång till vatten, medan trädgårdsmästarna står och vattnar blommor och gräsmattor med vattenslang i de rika områdena. Biltvättarna verkar inte heller ha någon vattenbrist.

2 kommentarer:

  1. Låter som Kina! Nu förstår varför Kina och Afrika lyckas med att ha så bra samarbete!

    SvaraRadera
  2. Känner igen mig i ditt inlägg. Janne och jag var mycket glada sist vi lämnade Afrika och återvände hem till Sverige. Detta var 2005. Vi kände enorm frustration och irritation över många och olika saker och vi sa att nästa gång vi åker ut så försöker vi hitta jobb på en annan kontinent. Men vad händer efter några år? Jo, Afrika börjar dra i en och rätt som det är så är man tillbaka igen :). Stor kram, Joanna

    SvaraRadera