Off road i Aberdare

Vi tillbringade natten på en lodge en bit utanför Hell´s Gate precis vid stranden till Naivashasjön. Även här blev naturupplevelsen stor. Eliam var helt salig efter att ha lyckats fiska upp små fiskyngel med händerna ur en av dammarna. Själv drog jag bort gardinerna på morgonen och såg en hjort med kid som lagt sig så nära att vi kunnat ta på dem från räcket. Ett lågt elstaket går runt området för att hålla undan flodhästarna, men hjortarna hoppar lätt över.

Inte alla barnen var så morgonpigga att de gick upp kl 06 för att kolla in flodhästarna, så jag och Henrik fick gå en i taget.

När vi skulle bytas av lämnade jag två sjusovare själva i rummet en kort stund och skyndade mig längs stigen ner mot vattnet. Så snabbt gick det att jag plötsligt höll på att krocka med en giraff! Han skulle precis korsa stigen på den punkt jag stod. Först stod vi bara stilla, kanske undrade vi båda vem som skulle fly först, sedan började han springa. Jag har aldrig sett en giraff springa, jag tror inte de är gjorda för det för det var en sådan märklig syn.

Flodhästarna, som tillbringar nätterna på land där de äter hade gått ner i vattnet innan jag kom. De syns som svarta fläckar i vattnet. Fågellivet pågår precis överallt. Även om man inte kan så mycket om fåglar är det lätt att uppskatta eftersom de är så vackra.

Sedan bar det upp i Nyandaruabergen och Aberdareparken!

Höjdmätaren i bilen visade på över 3000 meter. På morgonen slöt Tim med familj upp, vilket var tacksamt; vi hade knappt hittat parken utan guidning samt att tuffingar som bott här länge vet vilken väg man ska ta inne i parken.

Parken Aberdare har den mest fantastiska natur någonsin! Så högt upp ser vegetationen helt annorlunda ut, det är tätt, frodigt och fullt av trolska lavar, kombinerat med dimma, djupa dalar, stup och vattenfall.

Främst vill man ju se elefanterna som finns i parken, men det är svårt att se några djur alls eftersom de öppna ytorna är få, istället hänger vegetationen ner över bilen.

 Vi såg bara en buffel och en hel del av de hjortarna med skägg som jag tror kallas waterbuck.

Det närmaste vi kom elefant denna dag var allt färskt elefantbajs som låg på vägarana.

 Den mystiska naturen förför en totalt. Och bara det stora vattenfallet är ju värt ett besök.

Jag fick prova på riktig off road körning för första gången. Håligt, stenigt och lerigt brant nerför och sedan rakt genom djup lera då Henrik satt bredvid och ropade att jag måste hålla farten för att inte köra fast. Det var faktiskt lite kul, och så slapp jag illamåendet jag alltid drabbas av på passargerarplats. Henrik fick köra de riktigt jobbiga partierna uppför och här fångar jag på film när vi fastnar med bilen.

Inte så mycket djur, men denna park ligger definitivt top 1 på listan! När vi kommit ner från berget så pajade Tims bil. Den blev stående på en grusväg precis vid kyrkan i en liten by. Kyrkan är en välbesökt plats i Afrika. Som Monica säger; vad ska man annars göra på söndagar? Det skulle vara jättetråkigt att bara sitta hemma. 

Bilen pajade just en söndag och från kyrkan hördes discodunk och snart hade vi byns alla finklädda barn runt bilarna.

Det tog Lo ca 2 sekunder att skaffa nya vänner och snart sprang hon iväg så långt att vi fick hämta henne några gånger.

Kyrkan är byggnaden i bakgrunden på de två bilderna ovan. Det är inte alltid så lätt att avgöra vad som är en kyrka för ett otränat öga, det finns många, men inte alla har mycket pengar till utsmyckningar eller fina lokaler.

Tims bil startade inte igen, vi fick bogsera den i några mil, till stora vägen. Där fick de vänta på mekaniker medan vi startade resan till Nairobi.