Jag minns att jag upplevde något liknande i Kina efter ett antal månader, en riktig dipp, men sedan blev känslan bättre igen och till och med riktigt bra. Kina rocks!
Och trots upptäckt däck- och vattentjuveri sedan vi kommit tillbaka så tycker jag vi har det bra. Det är lugna sköna dagar innan dagis och studier börjar igen. Visserligen med några besök av rörmokaren som rör upp husfriden. Han har konstaterat att vi inte har några större vattenläckor, så med andra ord förväntar jag mig besök från främlingar som kommer och frågar om det fortfarande säljs billigt vatten från det här husets trädgårdskran.
Jag och Monica underhåller barn på dagarna, eller det är jag som underhåller barn medan Monica hjälper till med bebisbestyr. Jag har till och med hunnit baka bröd och bullar, frysa in färska kryddor och kokat smakportioner x flera. Jag älskar köket i detta hus, man vill liksom vara där hela tiden (det där lät ju lite konstigt, var det jag som sa det där?).
På lördag ska det grillas med trevliga människor och i tisdags träffade jag rektorn i mataffären. Han kom med information som jag missat: Eliam kan gå på fritids redan från nästa vecka!
Och sedan ska jag börja plugga på distans från Sverige. Master i Folkhälsovetenskap på halvtid, samt två småkurser vilket betyder heltidsstudier första terminen och ingen tid för swahili.
Frågan är ju dock om jag klarar mig utan stimulansen från alla galna kiswahililektioner.
Vi vill ju inte att ni ska tröttna och åka hem innan vi hunnit komma och våldgästa, jag menar hälsa på.... ;) // Marie o Krister
SvaraRadera